Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska flottans utveckling under Oscar II:s regering. Af Seth von Konow. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
seth von konow.
pedbåtarne, utan äfven alla större
snabbgående krigsfartyg äro försedda med
dessa undervattensprojektiler.
Såsom en kuriositet må här nämnas,
att engelsmannen Whitehead, hvars
torpedmekanism aldrig patenterats men
strängt hemlighållits, fått en farlig
konkurrent i tysken Schwarzkopf — de enda
torpedfabrikanter i gamla världen.
Kuriositeten ligger i namnen.
Den själfgående torpeden är som
sagdt alltjämt vid full vigör inom alla
mariner i världen, under det att dess
föregångare, stångtorpeden, lefvat sitt lif
under den gångna 25-års-perioden och
f. n. till följd af det utvecklade
snabbskjutande artilleriet angripits af
ålderdomssvaghet, mot hvilken åkomma
ingen läkarevetenskap någonsin lyckats
sätta något botemedel.
Minväsendet (alltså defensivminan) har
mycket äldre datum än torpedväsendet.
Likvisst var det föga bevändt med
detta undervattensförsvar intill dess år
1873 en komité tillsattes inom de tre
skandinaviska länderna för att
gemensamt studera hithörande ännu dunkla
frågor och utföra nödiga experiment.
Dessa experiment utfördes i Karlskrona
uti mycket vidlyftig och uttömmande
omfattning och de teoretiska lagar, som
däraf bl. a. resulterade, äro helt enkelt
grundläggande. Nu utgör minväsendet
i vårt land ett kraftigt försvarsvapen och
befinner sig i väl ordnadt skick.
Viktiga passager och lopp, till hvilka
min-materiel finnes i beredskap att genast vid
vänta dt fredsbrott kunna utläggas, bilda s.
k. minpositioner. För svenska farvatten är
minan så att säga klippt och skuren,
förnämligast till följd af terrängen
(skärgården) men negativt genom frånvaron af
ebb och flod, hvilka i andra länder
uppställa stora svårigheter för de förankrade
minornas användning.
En fullt ordnad tändstation för minor
har utgjort en af sevärdheterna uti
flottans afdelning inom Allmänna
konst-och industriutställningen i Stockholm
innevarande sommar.
* *
Vi hafva i det ofvanstående talat om
torpeden och minan, men kanonen har
ännu ej fått något omnämnande. Den
är likvisst och har i flera sekler varit
sjövapnets alfa och omega. Att skrifva
kanonens historia skulle öfverstiga både
våra krafter och »Ord och bilds» utrymme.
Lyckligtvis utgör detta icke heller
föremålet för föreliggande uppsats; men
äfven den del af endast senare tidens
kanonhistoria, som kunde ligga inom
ramen för tidskriftens jubileumsuppsats,
skulle leda in på vidsträckta
vetenskapliga fält af ringa intresse för
icke-fack-mannen. Må därför en i högsta grad
sammanträngd, populär framställning
inviga läsaren i ifrågavarande ämne!
Tänkom oss ett 74-kanonskepp från
flottans förut här omnämda glansperiod
1788! I 3 rader öfver hvarandra, alltså
från lika många däck, tittade
mynningarna af de då fruktade »pjeserna» ut
genom skeppets hvitmålade sidor. Elfva
käcka gossar arbetade i sitt anletes svett
vid hvar och en af de i sina
»fyrarullalå-dor» hvilande tackjärnskanonerna. Fienden
ligger pä några hundra alnar därifrån;
seglen i topp; alle man på sina poster
nere på trossbotten såväl som uppe i
märsarna. Nu kommenderas »eld med
hela babords sida». Ett slag med
skeppsklockans kläpp, och pang! gå några och
trettio rundkulor ut i båge mot det
fientliga skrofvet. Huru de träffade var dock
icke så godt att se, ty krutröken
inhöljde allt i en ogenomtränglig molnsky.
Men ombord på fiendeskeppet skymde
ej röken. Där var ej svårt att se, huru
förstången ramlade ned, medförande i
sitt fall storbramstång med segel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
