Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Giorgione och Turner. Af John Ruskin. Öfversättning af Frigga Carlberg. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58
JOHN" RUSKIN.
och bäcken snärjd af näckrosor och säf.
Legender om gråa riddare och
förtrollade jungfrur hålla skogshuggarnas barn
borta därifrån efter solnedgången.
Dessa äro hans typer af mänsklig
stolthet. Af mänsklig kärlek: Procris,
genomstungen af spjutet, Hesperia,
döende af huggormens bett, och Rizpa *,
mer än död bredvid sina barn.
— — — Föreställ er hvad det vill
säga att med det ömmaste hjärta och
förstod honom, ingen trodde honom, och
alla angrepo honom. Föreställ er verkan
på ert eget sinne, om hvarje mänsklig röst
omkring er endast höjdes, år efter år ge
nom hela ert lif, för att fördöma edra
ansträngningar och förneka er framgång.
Detta kan bäras och bäras lätt af
personer med fasta och religiösa principer eller
stödda af husliga band. Men Turner
hade ingen, som undervisade honom i hans
ungdom, ingen som älskade honom på
rhenlandskap vid vvesel. oljemålning af j. m. w. turner.
sin tids ädlaste intelligens lefva sjuttio
år i denna härda värld och aldrig möta
ett enda ord eller en stråle af sympati,
tills han kände sig sjunka ned i sin graf.
Allt från den stund han blef medveten
om sin sanna storhet, vände sig världen
ifrån honom. Han stod fast, men det
kunde icke ske utan märkbara spår;
lynnet hårdnade, om icke hjärtat. Ingen
* Rizpa med gissel försvarande sina söners
döda kroppar mot rofdjuren (2:a Samuels bok
21: io).
hans ålderdom. Vördnad och
tillgifvenhet, om de alls kommo, kommo
misstrodda eller för sent. Af naturen retlig,
ehuru vänlig, af naturen misstänksam,
ehuru ädelmodig, blef guldet småningom
matt. Det djupa hjärtat slog ännu, men
under ett mörkt och tungt pansar,
mellan hvars maskor pilarna dock kunde
intränga för att sära och smärta. Han
fick ingen tröst i lifvet eller döden;
nästan afstängd från all beröring med
människor — först af arbete, sedan af sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
