Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - William Morris. Af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM MORRIS.
IOI
till Kelmscott-tryckeriet lefde lyckligtvis
länge nog för att se färdig den bok, som
framför andra intresserade honom, nämligen
den monumentala upplagan af hans mästare
Geoffrey Chaucers verk. På det att allting
skulle vara af allra bästa slag, började
Morris samla utmärkta facsimiler, kopior
af med miniatyrmålningar försedda
manuskript samt böcker från tryckerikonstens
tidigare period — ett bibliotek som blef
hans glädje under de senare åren af hans
lif. Hans »Chaucer» är i ordets fulla
bemärkelse ett momumentalt verk och utan
undantag det vackraste arbete som
någonsin utgått från en tryckpress. Morris låg
redan på sin dödsbädd, då den första
fullständiga upplagan däraf öfverlämnades till
honom, och matt och trött som han var
bläddrade han dock med den största
tillfredsställelse och synbar belåtenhet igenom
den. Det hade vant Morris’ önskan, att
Kelmscott-tryckeriet skulle fortfara att arbeta
under ledning af den person, som med så
mycken skicklighet biträdt honom vid
upprättandet af detsamma. Men erfarenheten
har visat, att när hans personliga
inflytande var borta, saknades också driffjädern
till verksamheten. Och därför hafva nu
typerna samt klichéerna till vignetter, slut-
stycken och illustrationer blifvit såsom en
helig skatt deponerade i British Museum.
Denne man var i sanning ett slags
medeltida riddare, en krigare alltid beredd
till strid, rastlöst ridande fram och åter
på slagfältet, sökande efter sin heliga Graal,
sitt ideal — hvilket för honom var en
brinnande önskan att göra lifvet skönt ej blott
för de få, som äro begåfvade och rika, utan
för de många, många.
Att bringa skönhet in i vanliga mäns
och kvinnors dagliga lif, att bannlysa smuts,
låghet och fulhet och all lifvets ohyggliga
tarflighet, att göra detta med alla medel,
begagnande hvarje vapen han kunde nå
— detta var William Morris’ lif. Hans
eget lif var likt en dikt — lika vacker
som någon han skrifvit. Hans sträfvan
till det goda och sköna i konsten, hans
kärlek till naturen, hans glödande hat mot
grymhet, orättvisa, bedrägeri och våld, hans
varmhjärtade uppgående i de förtrycktas
sak, hans hänsynslöshet beträffande följden
för honom själf, när det gällde att fullfölja
idealen, hans förakt för världsliga
utmärkelser, allt detta gjorde hans lif likt en
skön och sällspord melodi. Han tillhör
de människor, hvilka aldrig kunna dö„
emedan deras verk öfverlefver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
