Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tornedalen.
643
dade klassernas barn renare linjer, en så
fager infattning af stora klara ögon. Och
den vackra vuxna flickan, som
själfmed-veten, lång och smärt vandrar ned till
vattnet med videkorgen, däri den nyfångade
laxen till vår måltid skall hämtas, hvem
lärde henne att bära hufvudet så högt?
Ynglingar och män, som aldrig hälsa
den vägfarande, aldrig i den
herrskaps-klädde känna annat än sin like, äga
pregeln af myndig trygghet. Ehuru
finsktalande, är folket icke finskt utan
helt visst äkta svenskt men stärkt och
förskönadt genom den från grannlandet
lärda renligheten, genom lördagsbaden i
badstu’n, genom lifvet i de friska
skogarna och på den strida älfven.
I allmänhet har befolkningen icke
kännedom ens om de enklaste svenska
ord. »Ett», »två», »tre» äro för
husmoderns öron lika främmande ljud som
namnen på några kinesiska gudar. Det
var därför ofta nog för oss, i finskan
okunnige, ganska bekymmersamt att göra
våra önskningar begripliga.
»Litet finska kan jag tala,
gädda heter haukikala,
hevonen är häst.
pappi är en präst,
suola är salt.
mallas malt,
kaikki allt.»
Denna lilla vers från barndomslekarna
rann oss plötsligt i minnet en
morgonstund, då vi sutto filosoferande öfver de
nykokta äggen och förgäfves sökte
tydliggöra vår längtan efter en för vår
vördiga värdinna obegriplig krydda. »Pappi
är en präst, suola är salt.» Gummans
anlete öfvergick från djup undran till
ljusaste förståelse.
Vid en och annan gästgifvaregård
påträffades emellertid någon
svensktalande, i så fall merendels en inflyttad.
Genom samtal kunde vi således skafifa
oss underrättelser. En kommande gene-
>
>C
t
1
torneå klockstapel.
ration skall allmänt känna det svenska
språket. Detta talas nämligen numera
i skolorna med nästan fullständigt
uteslutande af finskan. Barnen komma till
lärobänken utan att förstå hvad i skolan
säges. Småningom tillägna de sig med
sin snabba uppfattning hvad läraren
framlägger på det förut okända språket,
och när skoltiden är slut, är språket
samtidigt med öfriga läroämnen inhämtadt.
Metoden är helt visst både god och
berättigad, men svårt kan det kännas, när
barnet sitter i sin vrå i hemmet med
läxboken i hand, stafvande på de
främmande orden i bemödande att fatta
innehållet men utan möjlighet att af far
eller mor få hjälp. Då mörknar ibland
husfaderns blick, och han svär sitt
finska »perkele». Men snart ljusnar han
upp i känsla af den välgärning, som i
själfva verket vederfares ungdomen. Ty
detta svenska folk med det utländska
tungomålet känner sig ofta som främling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
