Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren - En sång. Af Karl Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
kokande, sprutande, hvirflande
strömfåran. Styrmännen kasta sig med
uppbjudande af alla sina krafter mot de
knakande årorna, musklerna skälfva, tänderna
bitas tillhopa, pulsarna svälla på de
brunbrända halsarne. Framåt, utför bär det;
flotten är som ett lefvande väsen med
otaliga leder, den slingrar och skjuter
rygg, den borrar sig igenom vågorna,
den krossar andra till glittrande skum.
Nu lugnar sig forsen. Dock nej, ännu
återstår den svåraste, vildaste delen,
Mat-kakoski.
Här stupar älfven nästan till fall, brant,
sjudande, våldsam, med höga, väldiga
motvågor. På ena sidan sticker en
timrad laxpata ut sin fasta arm, på den
andra höjer sig ett hotande klippblock.
-t
Häremellan måste flotten fram i en fåra,
blott några meter bredare än den själf.
Och just i trängsta loppet gör forsen en
skarp sväng åt höger. Håll fast! Huj,
hvad det går! Vattnet begrafver flotten
en fot djupt, vågen slår oss med gnissel
och brak, stänker och fräser öfver och
omkring oss. Hur karlarne flämta! —
Nu flyter flotten in på ett speglande
vatten. Vi gå i hamn bland de förtöjda
timmermassorna i den lugna viken vid
stranden under Korpikylä gård. Den
nära milslånga färden utför forsarne har
gått på några minuter.
Våra uthålliga magra finnhästar föra
oss mot midnatt till det väntande
härberget vid den tysta, hvita gatan i
Haparanda.
EN SÅNG.
Af KARL ERIK FORSSLUND.
Mitt lif är en sång, jag har diktat den själf,
om alla jordens fröjder.
Den flyter fram som en brusande älf
mellan skogar och blånande höjder.
Den dansar fri
till en hög melodi.
Hvart år är en vers, hvart dygn är en rad,
deras klang är klar, deras gång är glad.
Ett flammande ord är hvar flyende stund,
en dallrande ton hvar sekund.
Mitt lif är en låt på näfverlur
om våren och vårens gamman.
En visa om älskog i klingande dur,
två röster sjunga den samman.
Och tankarna gå
i rim två och två
och lyss till hvarann och svara hvarann,
och den ena rösten är hög och grann
och den andra har klang af en näfverlur,
som joddlar och jublar i dur!
Milt lif är en sång 0111 sommar och sol
och 0111 jordens bäfvande längtan.
Jag står på fjället och stryker min fiol
i viss och lycksalig väntan.
Och natten går,
och ur fjärran mig når
i en mångstämmig kör all den strålande sång,
som ur jorden skall stiga mot rymden en gång,
när samklang försonas allt larm och allt kif,
och en hymn blir hvar lefvandes lif!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
