Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Mounet-Sully. Af Harald Molander. Med 5 bilder
- Från Stockholms teatrar. Af Karl Hedberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 KARL HEDBERG.
följa med handlingen, som om den tillhört
båda — till och med denna kår hade i
Oedipe Roi ett och annat moment af —
om ej andakt — dock häpnad.
*
Det hade måhända varit på sin plats
att inleda dessa rader med några
biografiska notiser om den franske skådespelaren.
De äro dock för oss af sekundärt intresse,
och dessutom ej vidlyftiga. Han
härstammar från en hugenottfamilj i södra
Frankrike, är så godt som gascognare och såg
dagens ljus anno 1841. Efter fullbordade
skolstudier ingick han i
Pariskonservatoriets elevskola men torde knappast ha
fullständigt genomgått denna. En direktör
vid Odéonteatern »upptäckte» honom en
afton 1866 på en förstadsteater och
engagerade honom för samma aflöning, som
han gaf Sarah Eernhardt, ett hundra francs
i månaden. Vid sin första debut obser-
verades han ej, men vid sin andra dess
mera, då han snafvade omkull på en sabel.
Efter kriget upptäcktes han på nytt, denna,
gång af Perrin, och engagerades vid
Co-médie Française. Han kallades då af sina
kamrater »le grand animal», nu nämna de
honom »le grand maitre» — och han
har utan tvifvel gjort skäl för båda dessa
hederstitlar. Emellan det första dopet och
det sista ha snart trettio år förflutit, under
studier, arbete och sträfvan, utan stora
händelser och utan alla andra intressen än
teatern, den teater som han alltjämt i
tysthet och länge oberättigadt, men nu
helt öppet och med rätt kallar —- sin
teater. Han äger en salong i Paris, ett
litet romantiskt slott i Gascogne och en
hustru, som han tillber, men som ingen
människa hört talas om — kanske ej ens
de hundratals kvinnor, som än i dag
fylla hans breflåda med mer eller mindre
anonyma kärleksbref, dem han ej utan
stolthet visar för sin fru och sina vänner.
FRAN STOCKHOLMS TEATRAR.
AF KARL HEDBERG.
Med 5 bilder.
>1 hafven med mig ståndit
som trogne svenske män.
Vill Gud mig lifvet unna
jag gör eder godt igen.»
Så lyda kung Göstas ord i visan om
honom och dalkarlarne, den visan hvarmed
kungen skall mottagas, när han vid sin
ankomst till Kopparberget också gästar sin
gamle vän Måns Nilsson i Aspeboda, hos
hvilken första akten af August Strindbergs
skådespel »Gustaf Vasa» utspelas. Af detta
väntade besök blir dock intet. Kungen
underlåter på goda skäl att infinna sig hos
honom; han har nämligen kommit att hålla
räfst med dalkarlarna, och den ene efter den
andre af deras mest betrodde män kallas
i stället till honom för att dömas till döden
och afrättas. Ty nog har Gud unnat kung
Gösta år af lif, men under de åren har mycket
händt, som förändrat hans och dalamännens
forna förhållande till hvarandra. För att
bygga upp riket igen och göra det starkt
och mäktigt har kungen måst föra ett hårdt
regemente, som eggat det styfsinta och om
sina gamla fri- och rättigheter måna
dalafolket till uppror eller upproriska
stämplingar, som för rikets välfärds skull måste
straffas med järnhand. Och så sker det,
att de män, med hvilkas hjälp han utförde
befrielseverket, och som räddade hans lif,
lönas för sin trohet och hängifvenhet med
att föras till stupstocken. Men »en
otacksam människa är den tyngsta börda
jorden bär», ty det onda samvetet trycker
henne själf med centnerstyngder mot
jorden. Och medvetandet om hans otack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0072.html
