Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Arktiska sommardagar. Af Thorild Wulff. Med 20 bilder efter fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
THORILD WULFF.
kurerad med kaffe och brännvin. Trots
en fjorton timmars vandring i våta
kläder i — 2° temp. hade kallbadet dock
ingen som helst menlig efterverkan, tack
vare den friska, bakteriefria luften, som
gör, att förkylningar äro obekanta på
Spetsbergen.
Inlandsisens kant, som ännu på kort
afstånd förefallit vara en tvärbrant vall,
visade sig nu till vår icke ringa
förvåning och glädje ha en jämn, sakta
sluttning af 1:70 till 1:100, ungefärligen
landskap med den ena låga drifvan
bakom den andra. Ett par långa, djupa
men smala sprickor passerades utan
svårighet. Ljuset var ej så besvärande på
den oändliga, hvita snöytan, som vi tänkt
oss. Medförda snöbrillor hade kunnat
undvaras, men skänkte i alla fall en
välgörande hvila mot det intensiva ljuset,
som bröt sig och gnistrade i hvarje
iskristall. De optiska företeelserna i
atmosfären voro synnerligen intressanta.
Att bestämma afstånd med ögonmått
TURISTHOTELLET I ADVENT BAY. 5 SEPTEMBER.
skattadt. Hvad stupningen angick, var
vandringen således icke förenad med
några svårigheter. Men den fasta
isskorpan var öfverallt, sånär som pä en
och annan låg drifvas lovartssida, helt
betäckt af ett snölager af 2 dm.
tjocklek. Styckevis bar skaren, men på långa
sträckor trampade foten igenom, hvilket
gjorde framtågandet i hög grad tröttsamt.
Snöns yta var mestadels alldeles plan,
blott här och där en mindre, hopfrusen
drifva. Ett bälte närmast iskanten
företedde en slående likhet med ett klitter-
var omöjligt. På e. m. visade sig tvenne
skarpt utbildade bisolar på sidorna
under solskifvan. Refraktionen i de
häftigt böljande luftlagren var ofantligt stark.
Vi sågo bergskedjor långt bort liksom
gungande flyta förbi, vända och bölja
tillbaka genom synfältet. Allting
dallrade och skimrade. När solen [-mot]kvällen-] {+mot]kväl-
len+} kom lägre på himmelen visade sig
en egendomlig luftspegling, i det att
öarna i MurchisonS Bay, som befunno
sig väl 800 m. under oss, genom
hägringen föreföllo att ligga i nästan samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
