Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Teaterkrönika. Af Hjalmar Söderberg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERKRÖNIKA.
53
hel del — måtte hon bara få en
repertoar, som lyfter och eggar! Hrr Hansson
och Envall hade af läkarens och tiggarens
roler gjort pregnanta och verkningsfulla
figurer, och hr Hagman öfverraskade som
»Den gamle» med ett fint och dämpadt spel.
Dekorationerna och hela den yttre ut-
styrseln hörde till det intressantaste vi här
ha sett. Framför allt har teaterns nye
regissör, hr Grandinson, med detta stycke
dokumenterat sig som en scenisk arrangör
af verklig rang och fört teatertekniken ett
beaktansvärdt stycke framåt — därmed är
icke sagdt, att en dramatik, som kräfver
sådana arrangement, utgör något framsteg.
Svenska teatern synes, att döma af
den snabbare växlingen på spellistan, ha
haft en mindre lyckosam höst än
konkurrenten i torget. Kanske har det till icke
ringa del berott på den myckna tyska
dramatiken. Stockholmarna ha den
egenheten att alltid föredraga en medelmåttig
fransk pjes framför en lika medelmåttig
tysk.
Det började med »Kung Harlekin» af
wienaren Rudolf Lothar. Ett grant
uppslag — och sedan pannkaka. Som ett
vackert sceniskt måleri skall man dock
alltid minnas sista akten, där man för en
gång blef befriad från rampljusets pinsamma
onatur. När skall man slippa det för
Fot, H. Hamnqvist.
HERR RIEGO SOM WULFF GRIJP I »EN LYCKORIDDARE».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
