Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De blinda. Af Maurice Mæterlinck. Öfversättning från franskan af G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
MAURICE MÆTERLINCK.
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Här finns blommor, här måste finnas blommor
i närheten!
DEN ANDRE BLINDE.
Jag känner blott lukten från marken!
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Vinden har fört blomdoft med sig — — —
DEN TREDJE BLINDE.
Jag känner blott lukten från marken!
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag tror att kvinnorna ha rätt!
DEN SJETTE BLINDE.
Hvar äro de? — Jag vill plocka dem.
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Till höger om er! Stig upp! (.Den sjette
blinde reser sig långsamt, går trefvande, i det han
stöter sig på buskar och träd, emot asfodillerna,
hvilka trampas sönder och brytas af på hans väg.)
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag hör, hur ni trampar sönder gröna stjälkar!
— Stanna! Stanna!
DES FÖRSTE BLINDE.
Bry er ej om blommorna, tänk i stället på
hemfärden!
DEN SJETTE BLINDE.
Jag vågar ej vända om i mina egna fotspår!
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Ni behöfver ej vända! — Vänta! (Hon reser
sig upp.) — O, så kall marken är, det blir visst
frost! (Hon går utan tvekan rätt emot de
sällsynta, bleka asfodillerna, men hindras af det
kull-fallna trädet och klippstyckena tätt bredvid
blommorna.) — Här äro de! Men jag kan ej nå dem;
de stå på er sida.
DEN SJETTE BLINDE.
Jag tror, att jag plockar dem. (Trefvande
plockar han de återstående blommorna och erbjuder
henne dem; nattfåglarna flyga bort)
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag tror jag sett dessa blommor förut–-
Jag vet ej längre deras namn —- — — Men hvad
de äro tynande, och så mjuka stjälkarna äro! Jag
känner knappast igen dem — — — Jag tror, att
det är dödsblomman. (Hon flätar in asfodillerna
i sitt hår.)
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag hör ert hår prassla!
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Det är blommorna — —- —
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Vi kunna ju ej se er — — —
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag kan icke se mig själf häller — — —
Jag fryser. (I detta ögonblick blåser vinden upp i
skogen, och plötsligt höres hafvets häftiga dån mot
de närbelägna stränderna.)
DEN FÖRSTE BLINDE.
Det åskar!
DEN ANDRE BLINDE.
Det är visst ett oväder som bryter lös.
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Jag tror det är hafvet!
DF.N TREDJE BLINDE.
Hafvet? — Är det hafvet? — Då ligger det
ju blott ett par steg ifrån oss! — Alldeles bredvid
oss! Jag hör det rundtomkring mig! ■— Det måste
vara något annat!
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag hör vågornas brus vid mina fötter.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Jag tror det är blåsten bland de vissna lofven.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag tror att kvinnorna ha rätt.
DEN TREDJE BLINDE.
Det skall komma ända hit!
DEN FÖRSTE BLINDE.
Hvarifrån kommer vinden?
DEN ANDRE BLINDE.
Den kommer från hafvet.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Den kommer alltid från hafvet; det omger oss
på alla sidor. Vinden kan ej komma från
annat håll.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Låt oss ej längre tänka på hafvet!
DEN ANDRE BLINDE.
Vi måste tänka på det, ty det kommer att
nå oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
