Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Genmäle till herr John af Klercker. Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLE TILL HERR JOHN AF KLERCKER. 02J
Docenten D:r John af Klercker åter
framhäfver i sitt »svar» med skärpa sin
vetenskaplighet och anför som bevis
därför titlarna på en hel del böcker och
aktstycken, som han läst, och en försäkran,
att han samlat en imponerande mängd af
fakta. Utan att tvifla på någondera delen
och med allt erkännande för hans flit,
vill jag påminna om, att man kan samla
fakta med lika litet utbyte i verklig
insikt, som om vurmen gällt frimärken eller
knappar. Hans vetenskaplighet som
botanist ägnar jag min obekanta vördnad, men
i föreliggande fall håller jag mig till det
prof på hans historiska vetenskaplighet som
föreligger i »Boerpolitik». Där finns icke
ett spår af den luttrande och
själfpröf-vande disciplin, hvilken man efter
yppandet af dylika pretentioner skulle ha rätt
att söka efter. Uppsatsen är, liksom min
egen, journalistik, och däremot vore i och
för sig ingenting att anmärka, om den
vore något så när opartisk sådan. Men
låt oss se efter.
Artikeln vill vara en historik, må vara
kort, öfver boernas mellanhafvanden med
England och de intressestridigheter, som
ledt till det pågående kriget. Den går in
på alla slags små och obetydliga detaljer,
den är så långt ifrån objektivt hållen, att
den stämplar hvart boernas åtgörande som
bondslugt, knipslugt — ja, det är möjligen
flera adjektiv som användas, men dessa
två återkomma med så tröttande
enformighet, att det är dem man minns. Förspelet
till kriget, Jamesons öfverfall, berättadt med
(för öfrigt pointlös) sarkasm mot boerna,
föranleder denna den formela rättens
talsman blott till reflektionen, att Krüger
underlät att taga varning däraf. Det var
för öfrigt just hvad han inte gjorde, ty
efter den episoden pådrefvos rustningarna
inför vissheten om hvad som väntade.
Docenten D:r John af Klercker, som eljes
tar så strängt till och med protester mot
påtvungna fördrag och som fann det orätt,
att boerna i Natal, utvandrade från
Kap-landet för att finna sin frihet, vågade
inleda förbindelser med stamförvanterna i
Holland, har icke ett ord af ogillande mot
detta upprorsförsök med främmande hjälp.
Republikernas off- och defensivallians, som
enligt sakens natur gent emot en stormakt
blott var det senare, kallar han enbart
offensivallians. Boernas försök att genom
områdesutvidgning säkra sig mot det
kring-rännande från Englands sida, som var att
befara och sedan också ägde rum,
betecknas blott som planer att kringränna de
brittiska besittningarna, som dock genom
innehafvandet af hafskusten rönte vida
mindre fara för dylikt än republikerna.
Icke ett ord nämndes om det som ligger
på bottnen af det hela, ett folks begär att
få lefva sitt eget lif i frihet från
inkräktare, hur respektabla människor som helst
i och för sig, men med annat språk, och
därtill ett öfvermäktigt världsspråk, annat
sätt att se på lifvet och det kanske
stelaste nationela högmod, som någon bildad
nation har.
Boernas folkkaraktär definierades till
sist som en sammansmältning af
religionsfanatismen hos Cevennernas getherdar,
krä-marslugheten (förut hette det jämnt
bond-slughet) hos nederländarna och
slafpiskar-talangen hos portugiser, allt dock
väsentligen mildradt af tysk godmodighet. Tror
Docenten (i botanik) D:r John af Klercker,
att ett dylikt kokboksrecept räcker till att
förklara den hjältemodiga ihärdigheten hos
Bothas och De Wets soldater?
Utan tvifvel hade jag rätt att stämpla
dylikt som hat, och jag ångrar icke ett
enda af de uttryck jag gaf åt min harm.
Jag finner icke heller nu, trots det
bestämda krafvet, skäl att finna en dylik
uppsats präglad af vetenskapligt allvar.
Till gengäld är det godt om fakta i
den. Man får veta namnet på det fartyg,
hvarpå en holländsk superkarg for till
Natal och äfven namnet på superkargen. Man
undfägnas med upplysningen, att ett annat
fartyg hette Animo, och en massa annat,
troligen allt riktigt och allt mest lika
viktigt. Kan icke dylikt med rätt kallas för
sand som krafsas en i ögonen, då det
sidoställes med ett så betydelsefullt faktum,
som att hufvudsaken lämnas onämnd och
oberörd? Men låtom oss öfvergifva detta
prof på vetenskaplighet och gå till frågan,
om Docenten D:r John af Klercker äfven
med bättre speciminering kan ha rätt att
kräfva patent för vetenskapligheten att syssla
med det pågående krigets bedömande!
Först och främst är det tvifvelaktigt, om
historia är någon vetenskap alls. Den
kräfver naturligtvis ett stort vetande, men
dess resultat bli sällan fullt exakta och
aldrig så snart det gäller händelsernas inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
