Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Slutbref till Ord och Bild’s redaktör. Af John af Klercker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTBREF TILL ORD OCH BILD’S REDAKTÖR.
Broder!
I dag mottog jag Civilingeniören
Hallströms nya angrepp, och finner det vara
så beskaffadt, att fortsatt polemik från min
sida utan vidare är utesluten. Personliga
glåpord besvarar jag icke, och det ligger
utanför min verksamhet att undervisa
honom om skillnaden mellan truismer och
obehagliga sanningar, eller mellan de
verkliga anakoluterna i en text och de
skenbara, som uppstå i den läsandes egen
hjärna genom obekantskap med ordens, t. ex.
»uitlanders», innebörd. I sakfrågan torde
mitt genmäle härofvan få betraktas såsom
med eftertryck riktadt äfven mot hans nya
apologi.
Endast i en punkt vill jag icke svara
hr H., men bidraga att upplysa dina
läsares omdöme i frågan om hvem af oss
som i denna fejd haft de blanka vapnen.
Jag vill nämligen icke följa min antagonists
exempel att med en servil slutkomplimang
åt publikums egenkärlek borteskamotera
realdiskussionens föremål. Han skrifver sid.
628: »Det finns godt om beskyllningar pä
båda sidor, och att Docenten D:r John af
Klercker endast upptar den enas, ökar icke
hans auktoritet. Nej, här är icke fråga om
vetenskaplighet, här är bara fråga om
journalistisk ifver att vara först på fältet och
möjligen skrifva »boken för dagen». ...»
Sanna förhållandet är, att jag icke alls
upptagit några beskyllningar från engelskt
håll, men väl sökt komma de fakta på
spåren, som ligga bakom bägge parternas
beskyllningar. Såsom jag flera gånger
framhållit, har jag därvid af princip
företrädesvis sökt ösa ur engelskfientliga källor. Hr
H. uppträder därför med den förra af dessa
satser i den föga afundsvärda rollen af Olle,
låt oss säga, Diktare.
I den senare satsen har Per Sannare
ordet. Tror Herr Per Hallström sig med
slika försåtliga och itererade insinuationer
kunna gagna sin vacklande sak, så gärna för
mig, men Ord och Bild borde då ej vara
rätta platsen. Jag kan endast beklaga, att
han med titeln Civilingeniör, som han påstår
sig ha »lagt bort», äfven lagt pä hyllan
den elementära träning för sakliga och
lidelsefria meningsutbyten, som följer af
vetenskapliga studier, och utsträcker
diktarefantasien till privatlifvets område. Min
polemik var i denna fråga riktad just mot
Civilingeniören H., och därför använde jag
hans titel. Jag märker, att jag misstagit
mig, och med »diktaren» Hallströms
vinghäst har jag intet otaldt. Uppgiften att
tygla dennes historiskt-filosofiska kaprioler
vid åsynen af Sydafrikas frodiga grönfoder
för skaldefantasien tillkommer ej heller
mig, utan herrar historici ex professo.
Men har jag kunnat skänka någon enda
af dina läsare en, om aldrig så liten,
hörnsten af fakta för att därpå uppbygga en
egen åsikt om detta spörsmål, som ännu
kan komma att sätta Europa i svall, och
i ringa mån hjälpa honom att mura den
vidare med fakta och rediga slutledningar
såsom byggnadsstenar, trots folklidelsernas
bränningar och de kontinentala
presskloakernas smutsflöden, då är min uppgift med
artikeln »Boerpolitik» och med den
pä-tvungna polemiken uppfylld . . .
Lund den ir november 1901.
John af Klercker.
Redaktionen har i den härmed afslutade polemiken af principiela skäl lämnat
sina båda medarbetare full yttrandefrihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
