Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Teatersäsongen. Af Tor Hedberg. Med 6 bilder - Den nationela konsten. Af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teatersäsongen.
I I i
bjuda möjligheter till en rik och vacker
utveckling och blomstring för vår inhemska
dramatiska konst, och att dessa möjligheter
icke få förspillas. Vi hafva en afsevärd
räcka skådespelare, som, ännu i besittning
af sin hela kraft, kommit öfver läroåren
och säkert icke begära bättre än att få
sätta in hela sin energi och sitt intresse
på att nå ett bestående konstnärligt resultat.
Vi hafva på regiens och sceninstruktionens
område ett par unga krafter, som icke
heller begära bättre än att härvidlag få
samarbeta med dem. Vi hafva slutligen,
— jag tror det, — inom publiken starka
kraf på och en gifven mottaglighet för
annat än sceniskt och dramatiskt
godtköps-kram. Det gäller då för de ledande
krafterna att inse sina förpliktelser och våga
något — om det nu är så vågsamt — för
den goda sakens skull. Det gäller för dem
att försöka bringa en smula planmässighet,
fasthet och enhetlighet i arbetet, att fatta
ett bestämdt mål i sikte och ihärdigt
fullfölja det, — det gäller helt enkelt att inse,
att hvad de skola dirigera, icke blott är
en affär, utan — och i främsta rummet
—- en konstanstalt.
den nationela konsten.
AF HELENA NYBLOM.
MED stort intresse har jag läst det
tankeutbyte i form af bref, som
växlats mellan målaren Richard Bergh och
Ellen Key om den nationela konsten *, vid
hvilket tillfälle de båda deltagarne ha yttrat
så många goda och tänkvärda saker.
Då emellertid ämnet är ett af dem,
som utan tvifvel sysselsätta de flesta
bildade människor, skadar det ju icke, om
en tredje uttalar sina åsikter därom, utan
att därför inlåta sig på någon som helst
polemik med de två, som redan
offentliggjort sin mening om saken.
Det förefaller mig egentligen som om
frågan, huruvida konsten helst bör vara
nationel eller allmänmänsklig, besvarar sig
själf genom det faktum, att ali konst är
nationel och alltid har varit det.
Huruvida mänskligheten i framtiden
blir så helgjuten, att hvarje
nationalitetsbegrepp upphör, kunna vi ju icke nu sätta
oss in i, men att döma af vår erfarenhet
* I kalendern Svea för 1902.
till datum, har ali den bästa konst alltid
haft ett starkt nationelt tycke.
Det är blott innan ett folk vaknar till
konstnärligt medvetande som det lefver
på efterbildning af hvad andra länders
konst åstadkommit.
Då Egron Lundgren på ett ställe i sina
reseminnen från Italien skrifver om konsten:
»Italien har haft sin renaissance — vi
ha ännu icke haft vår naissance», hade
han den gången rätt, ty ännu under hans
tid studerade de flesta svenska konstnärer
i Düsseldorff, senare i Paris, och lärde sig
där att mer eller mindre konventionelt
följa vissa skolors läror. Oafsedt enstaka
högt begåfvade konstnärspersonligheter, som
t. ex. grefve Georg von Rosen, var konsten
på den tiden mycket blek och sökande i
vårt sent kultiverade land.
Under de senaste femtio eller — rättare
sagdt — tjugufem åren har det skett en
stor förändring hos oss. Svenska konsten
har under denna tid haft sin »naissance».
Detta har dels berott därpå, att kultu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
