Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Schve-Dagon-pagoden i Rangoon. Af Jane Gernandt-Claine. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
jane gernandt-cl aine.
dömen som undergår upprustning;
sagolika rikedomar af pärlor och ädla stenar
slumra uppe på spirans spets, och på
de många afsmalnande ringar, som bilda
den s. k. solskärmen, sitta guld- och
silfverklockor, hvilka klinga vid hvarje
vindfläkt. Den tegelstensmassa, som
utgör byggnadens inre, är ett slutet rum,
men kullens högsta afsats är omformad
till en terass, där en ständig ström af
kommande och gående prisa Gautama
Buddha.
Den ojämförligt
intressantaste af de
trappuppgångar,
som leda dit,
be-’ vakas af de båda
drakarna, och när
man väl hunnit
förbi dessa vidunder,
står man framför en
öppen ingångsport
med en ram af
snidade och målade
gestalter i half
kroppsstorlek, som
föreställa de
andeväsen man kallar
nat er och i hvilkas
högre och lägre
himlar den Helt
Upplyste
förkunnade sin lag och
talade om Icke-Varats öfversvinnelighet,
liksom här på jorden. Sin vackraste
predikan riktade han till en ung nat, och i de
buddhistiska urkunderna talas det om
nat er och människor ungefär som vi nu
tala om den hvita och gula rasen. Dessa
andar ha för öfrigt i folkmedvetandet
härute icke förlorat något af sin realitet
den dag i dag åtminstone. Hvad
Gautama sagt kan vara höljdt i dimmor för
de flesta, men alla veta att nat er icke
är något som man skämtar med, och
om också ett och annat af dessa öfver-
naturliga väsen utmärker sig för stor
godmodighet, kan det långt ifrån sägas om
alla. Många ställa så till, att de
älskvärda birmanerna få bekymmer och gråa
hår.
Emellertid ligger det icke för
nationens sorglösa och muntra lynne att taga
saker och ting tungt, och det är blott
soliga anleten man möter, när man
vandrar uppför hufvudtrappan. Det snidade,
brutna taket, som höjer sig för hvarje
trappafsats, är deladt i många olika
afdelningar och hvilar
på tunga pelare,
bakom hvilka
skumma salustånd ha sin
plats. Inne i
stånden sitta
mångler-skor och sälja
blommor och vaxljus att
offras framför
bilden af den
Välsignade, och man blir
mycket förvånad,
då man får höra,
att de stamma från
slafvar och
slafvinnor, hvilka mäktiga
gifvare en gång
skänkt till pagoden,
och anses bilda en
oren kast ännu i
denna dag, hur
mycket detta lands invånare än
berömma sig af att aldrig ha skattat åt
kastväsendet. Antingen de äro unga eller
gamla, ha dessa blomsterförsäljerskor en
klar, mild ro öfver sitt väsen, och jag
undrar, om det finns något annat folk,
som ler så varmt, så ljust, så hjärtegodt
som birmanerna.
Att komma uppför de många
trappstegen tar tid, ty de äro mycket ojämnt
lagda och befinna sig i ett ytterst dåligt
skick för att tvinga dem, som ämna sig
till helgedomen, att iakttaga värdighet i
den stöka klockan I pagoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
