Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Laurin, Carl G.: Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
CARL G. LAURIN.
och där också de provinsiela löjlig-
heterna i språk och vanor afslipas. Till
hufvudstaden samlas ej blott begåfning-
arna, utan landets saftigaste frukter och
fetaste oxar få vandra dit för att där af
de värdigaste uppätas. I vårt glest och
hufvudsakligen af bönder befolkade land
har en viss fördom mot hufvudstaden
gjort sig gällande. Man har t. o. m.
påstått, att en stockholmare ej kan ha
samma känsla för sin stad med omnejd
som en halländing eller medelpadare för
sin hemort. A den andra sidan kan man
ju äfven reta sig åt en del oväderhäf-
tigt prat om »dumma landsorten», som
visst icke uteslutande behöfves för spann-
målsproduktion och landskapsmålning
utan tillsammans med Stockholm bildar
det Sverige, som tillhör oss alla och där
de provinsiela särdragen tillsammans
bilda folklynnet. Det är den stock-
holmska nyansen i det svenska lynnet
som det förefaller mig att Carl Larsson
träffat bättre än någon annan.
Den 28 maj 1853, alltså för jämt
femtio år sedan, föddes Carl Larsson i
Stockholm, i staden inom broarne vid
Prästgatan, i omedelbar närhet af kvar-
teret Venus — konsthistoriens mystik
skulle hans vän August Strindberg säga.
Bland stadens pittoreska gaf]ar och trånga
gränder med sina barockportaler lefver
det gamla Stockholms ande. Hur stilla
och sommarsvalt är det ej under de gamla
träden utanför Tyska Kyrkan, hvilken
poesi öfver namnen på gator och gränder!
Svartmangatan väcker tankar på munkar
och medeltid, och Stortorget lockar barn-
fantasien genom sina hemska minnen.
Intet ger ett starkare intryck af Gustafs
»HENNES FAR VAR KAMMARJUNKARE, OCH DET ÄR FÖRSKRÄCKLIGT MYCKET, VISSTE HON.»
TRÄSNITT EFTER TECKNING TILL ANDERSENS SAGA »BARNJOLLER».
dagar än de eleganta och trots sina små
mått imposanta formerna på Börspalatset,
Palmstedts vackra byggnad.
Liksom en doft af gamla möbler och
omoderna parfymer slår en till mötes i
de rum, där släktens äldsta tanter bo,
och väcker med förvånande tydlighet
minnena från fordom, så omgifves den
gamla staden af en särskild atmosfär.
Dofter af kryddor och mjöl, af tjära och
segelduk, kalla pustar komma från grän-
der och portgångar, från Skeppsbron blå-
ser ibland litet sjövind, och allt detta
förenar sig med genljudet från de tomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
