Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur bokmarknaden - Hirn, Yrjö: Konstens ursprung. (O. S–n.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
511
därför bringa den i samband med någon
verksamhet, ur hvars natur de specifikt
konstnärliga egenskaperna kunna härledas.
En sådan verksamhet står, tro vi, att finna
i det emotionela uttryckets rörelser.»
De tre följande kapitlen, »Förnimmel-
sernas känslobetoning», »Emotionerna» och
i»Smärtans vällust» ägnas sålunda hufvud-
sakligen åt en psykologisk framställning
af förhållandet mellan känsla och uttryck.
Med anslutning till de hufvudlagar för
själs- och sinnesrörelsernas återverkan på
den fysiska organismen, som formulerats
af James, Lange o. a. fysiologer, fram-
håller författaren känsloyttringarnas retro-
aktiva inflytande på själfva emotionerna.
Lusten föder och upprätthåller sig själf
genom sitt uttryck. Olusten däremot för-
svagas genom motoriska yttringar och
växer i intensitet i samma mån den hin-
dras från ett fritt utlopp. Det är därför
viktigt att »göra en sträng åtskillnad mel-
lan det stegrande uttrycket, som verkar
i den ursprungliga känslans egen riktning
och det befriande uttrycket, genom hvars
verkningar känslan blir försvagad.»
Redan af dessa antydningar kan man
förstå, att »uttrycket för uttryckets egen
skull» har blifvit en lifsbevarande princip,
som upptager en af de viktigaste platserna
bland människans yttringar. Men vid sidan
af denna allmänna uttrycksdrift framhåller
författaren såsom ett psykiskt grundfeno-
men, af betydelse för hans problem, det
»medvetenhetsbegär, hvilket drifver oss till
att, med risk af tillfällig smärta, uppsöka
alla känslor eller sinnesrörelser, som kunna
ge åt lifsförnimmelsen ökad tydlighet och
intensitet».
Det följande kapitlet är hufvudsakligen
ägnadt åt att klargöra konstens förträff-
lighet såsom uttrycksmedel, ty, såsom för-
fattaren säger, endast genom att bevisa,
att »konsten bättre än någon annan verk-
samhet är förmögen att tjäna och till-
fredsställa uttrycksdriftens behof, sådana
dessa te sig, när driften framträder i sin
renaste form som en autotelisk sträfvan
efter uttryck för uttryckets egen skull»,
kan konstalstringen förklaras på grund-
valen af den bakom all mänsklig sträfvan
liggande driften till uttryck. Att detta är
själfva hörnstenen i författarens byggnad,
torde icke behöfva påpekas.
Genom en undersökning af det sociala
Fot. Hell & Sanders, Oxford.
YRJÖ HIRN.
eller »interindividuella» känslolifvets psy-
kologi söker författaren bevisa, att »kon-
sten till sitt väsen är en social aktivitet»
samt att konstnjutningen egentligen blott
är en imitationsprocess. Hvar och en vet
ju af egen erfarenhet, hvilken betydelse
den yttre omgifningen har för vårt känslo-
tillstånd, huru lätt detta kan påverkas af
andras rörelser, ställningar, tonfall o. dyl.
Denna känsloöfverföring är särskildt lätt
att iakttaga i stora folksamlingar, där en
stämning eller en känsla lätt växer likt
en löpeld. Genom växelverkan mellan
förebild och afbild, den ursprungliga och
den suggererade parten, som ömsevis efter-
härma hvarandra, kommer det sociala ut-
trycket att fylla en liknande uppgift som
det individuela, nämligen att erbjuda eg-
gelse och stegring åt lustkänslor samt be-
frielse eller lindring för olust.
»Ju mer vårt behof att vinna återver-
kan från lika kännande blir medvetet,
desto mer måste det också utveckla sig
en medveten sträfvan att göra den egna
känslan tillägnad af så många som möj-
ligt och så fullständigt tillägnad som möj-
ligt. Uttrycksdriften är ej tillfredsställd af
den resonans, som en tillfällig publik, om
än så sympatiskt stämd, förmår erbjuda.
Den sträfvar, i enlighet med sin natur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
