Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Gernandt-Claine, Jane: Ett under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT UNDER.
603
kär vana att gå och höra munkarna läsa
upp spridda stycken ur den Ädelsten,
som kallas Lagen.
När han själf tog den orangegula
togan, kom det honom också väl till
pass, att han vistats en tio, femton år i
Indien i sina unga dagar och blifvit så
förtrogen med tropikerna, att han kunde
gå ut barhufvad om morgnarna och
samla upp allmosor i sin tiggareskål, så
västerländing han var. Många tyckte
det var riktigt uppbyggligt att se ho-
nom som munk. Hans låter voro världs-
föraktande och stränga, och det skulle
aldrig hända honom, att han såg på en
kvinna under de elfva månader han hörde
till Brödraskapet, men en liten tid efter
det han skuddat klostrets stoft af sina
fötter, kom den helige mannen — några
ansågo honom för en helig man — till
Nga-Nan och träffade en liten söt bir-
manska, som sålde mjöl och gryn i ba-
saren, och blef förälskad och gifte sig.
Flickan hade eget hus och var inte led-
sen att äkta en europé, om han också
inte stod i sin ålders blomma. Eldiga
ögon hade han alltid haft, och det hade
han ännu; — många gånger kunde hela
uttrycket bli så klarvaket och klipskt,
att han såg riktigt ung och bra ut.
Äktenskapet blef lyckligt. För att
spara byxor och rock gick den nygifte
mannen klädd som birman med en röd-
randig sidenkjol kring höfterna, och som
han inte tyckte att det angick folket i
Nga-Nan hvad han hette, kallade han
sig helt enkelt Oo Gne, hvilket betyder
Gubben Vördnadsvärd eller någonting i
den vägen.
Den unga frun fortfor att sitta och
sälja mjöl och gryn i basaren, äfven
sedan hon fått en liten flicka, som var
så söt en barnunge gärna kunde vara
men som blef den första oskyldiga or-
saken till en tvist mellan föräldrarna.
Då det blifvit den unga modern för-
nekadt att föda upp henne själf, rullade
hon — enligt gammal god sed — små
kulor af kokt ris åt sin dotter, som ju
kunde stå ut med allt, om hon stod ut
med det, men Oo Gne frågade, om det
var hans frus mening att förgöra flicke-
barnet och for in till staden och beställ-
de mjölk och lät sin äkta hälft förstå,
att det var han som skulle sköta om
den lilla.
Nå, Mah Hla — den unga modern
hette Mah Hla, hon var så täck att hon
kallades Fru Skönhet — såg då vid när-
mare eftersinnande ingenting ondt i det,
hennes man kunde gärna passa barnet.
Den första tiden gick han så upp i den
fadersglädje, som blifvit hans förströelse
på gamla dagar, att han inte hade öga
för annat än flickan, och hon växte och
trifdes, till dess hon fick ondt för tänder
och blef en börda både för Oo Gne och
grannarna. Hon fäktade och skrek från
morgon till kväll, ingenting var henne
till lags, och en vacker dag fick hon
ett krampanfall och gaf upp andan.
Mah Hla tyckte ju att det var led-
samt i första ögonblicket åtminstone,
men det dröjde en vecka eller mera,
innan Oo Gne fällde en tår; hvad ho-
nom beträffade var det första intrycket
en känsla af lättnad. Nu hade han det
ju så lugnt och godt om dagarna och
behöfde inte tänka på att gå ned till
tåget och hämta mjölken, men när han
tagit sig en blund, kunde han sitta och
gäspa och undra om detta evigt ena-
handa af grått i grått — nej, af ett sol-
sken, som hart när gjorde en galen —
var slutet på en gammal syndares lif.
Då han satt ensam, kunde han kalla
sig en gammal syndare, men han hade
ett stort urval af namn, när det gäll-
de hans eget kära jag. Ibland sökte
han friska upp sig med titeln gamla
muntergök, och mången gång kunde han
komma i riktigt godt lynne och gå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
