Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Inbördes hjälp och progressiv utveckling. Af Furst Peter Krapotkin. Öfversättning från författarens manuskript. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle denna etik uti tillämpandet af de
medfödda instinkterna till ömsesidig
hjälpsamhet och i det gemensamma
arbetet för allmän lycka sett ett medel till
den mänskliga lyckans förökande och
ett nödvändigt tillfredsställande af ett
den mänskliga naturens medfödda behof.
Tyvärr afbröts den grekiska filosofien
i sin utveckling, och hos romarna var
det i plikten mot staten och hos
kristendomen i plikten mot Gud och i
förberedelsen till ett annat högre lif (som skulle
belöna det goda), man sökte och fann
bevekelsegrunderna för socialt
handlande. För båda var alltså iakttagelsen
af naturen värdelös. Moralen var icke
längre ett förståndets och kunskapens
föremål. Den blef en ovillkorligt
bjudande befallning.
Först i Bacon finna vi en man, som
ägde förutsättningarna för att kunna
komma till insikt om den viktiga roll
den ömsesidiga hjälpen spelar i naturen.
Då den store grundläggaren af vår
moderna vetenskap undersökte moralens
ursprung och förutsättningar och vidhöll, att
dess ursprung var en hos hvarje individ
nedlagd »naturlig lag», och då han
satte det helas välfärd som ett de
moraliska fordringarna tillfredsställande
resultat af ett handlande — påpekande,
att naturen ofta gynnar släktet på artens
bekostnad — var han mycket nära att
uttala lagen om ömsesidig hjälp. Så
var äfven förhållandet med Shaftesbury,
som betonade moralens elementära
karaktär och omöjligheten af att härleda
den från föreställningen om något for
individen skadligt eller nyttigt.
Att leda de sociala känslornas
uppkomst tillbaka till djurriket var dock att
i så hög grad betona naturens enhet,
att den kristna civilisationen i 1600-talets
Europa måste förbli främmande för denna
Bacons tanke, som därför icke heller
upptogs af någon och antagligen ej ens
blef tillfullo förstådd. Icke ens de
filosofer, som ville frigöra etiken både från
de kristna idéerna om belöning och
straff i ett kommande lif och från
Car-tesii metafysiska förutsättningar, sökte i
naturen nya grundvalar för densamma.
De föredrogo att förlägga dessa till en
individens förnuftsmässiga men ännu
ofullkomliga egoism, framför att taga sin
tillflykt till nedärfda instinkter, om hvilka
man vid denna tid icke kunde veta något,
och hvilka därför endast skulle hafva gifvit
upphof till nya metafysiska spekulationer.
För öfrigt måste Bacons försök att
ställa etiken på en naturlig, af religionen
alldeles oberoende grund hafva förefallit
hans engelska efterföljare alltför djärft
och farligt. I Hobbes’ ovillkorligt
bindande världsliga lag (som skulle vara
resultatet af särskildt intelligenta ledares
vishet) och i Lockes betonande af det
moraliska omdömet såsom resultat af ett
slags moralisk intuition och
förstånds-verksamhet se vi försök att kläda
Ba-con’s tankar i en mera moderat form.
Men för båda förblef dock som bekant
egoismen den yttersta orsaken till allt
moraliskt handlande.
Af de olika system, som uppstodo
under 1600- och 1700-talen, kunde intet
förklara den förbindande karaktär,
hvarmed de moraliska instinkterna vanligen
framträder äfven vid det mest
inåtgå-ende tänkande. Ty alla ställde etiken
på de rent subjektiva motivens grund:
förnuft, egoism, utilitarism — realistisk
eller teologisk (Paisley) — eller sympati.
Likväl beredde de vägen för vidare
undersökningar, då de — genom att
påvisa, att ursprunget till moraliskt
handlande ligger hos individen och icke hos
ett öfvernaturligt inflytande på denna
— vände analysen mot den summa af
intryck och tankar, som finnes hos
individen. David Hartleys
»sammanslut-ningsprincip», Hutchesons »känsla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
