Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR.
59
sken af en godhet, som föreföll ovanligt riktig
och karakteristisk. Hvad slutligen fru Bosse
beträffar hade hon hela tiden rörande sam-
vetsgrant maskerat bort sin skönhet. Man
visste ju att »den fanns där ändå» och
tänkte vid sig själf, då typografen började
»upptäcka» henne, ja titta bara, detta
flickebarn är bättre än du anar. I slut-
scenen, då snickaren-fadren majestätiskt
drar sig tillbaka med varitéfröken, erfor
man en liten missräkning. Ens förstånd
säger visserligen, att det ej är mycket hopp
om ens en relativ lycka för f. d. snickaren,
ty Karla är ingen Drachmannsk Edith, i
hvilken all kvinnlighetens fullhet tagit sin
boning, men hellre än skojarens förnöjda
grymtande hade man som slutackord ur
både etisk och estetisk synpunkt önskat
en ur hans förargade hjärta framsprungen
svordom.
Svenska teatern har haft två pjäser med
handlingen förlagd på de sydeuropeiska
halföarna, Lucifer af Butti och den klas-
siska komedien Figaros bröllop.
Det antiklerikala spörsmålet är nu brän-
nande i hela den latinska världen. Det
behärskar ej blott riksdagsmannavalen, det
har öcksa trängt in i familjerna, förande
med sig split, oro och ångest, som alla
stora frågor, något som alla öfvertygande
känna och som Jesus af Nazaret fastslagit
i det djupa ordet: »jag är icke kommen
att sända frid utan svärdet».
På bägge sidor hittar man visserligen
djupa andar, som mera söka efter det ge-
mensamma, vare sig de efter vissa inåtvända
pietisters art lägga allt på det mysterium,
som några få utvalda, de må nu vara kristna,
muhammedaner eller hedningar, erfara i sitt
hjärta, och som kan skänka hela person-
ligheten enhet och frid, eller att de på
tankens väg — rationalistiskt — märka
hur otillfredsställande alla formler äro för
att uttrycka de olösliga gåtorna och likt
en Renan, en Anatole France än med ironi,
än med kärleksfullt medlidande se på dem,
som förtvifladt klänga sig fast vid de häfd-
vunna uttrycksformerna för de inre före-
teelser, hvilkas faktiska existens dessa stora
förstående andar äro de sista att förneka.
Men vissa inskränkta, välmenande männi-
skor, som anse sig »frälsta» t. ex. efter
det tridentinska mötes beslut, ha till mot-
stycke sådana, hvilka med fog kunna kal-
las »vänsterfrälsta», en typ redan hånfullt
OSSIAN HAMRIN.
skildrad af Gustave Flaubert i M. Homais.
Dylika fanatiker, ofta personer med ute-
slutande naturhistorisk skolning, äro van-
liga öfverallt, kanske dock mest förekom-
mande i de latinska länderna. Den litet
torra klarhet, som hör sammans med ro-
mansk uppfattning, finnes ock i den pjäs,
som bär det sympatiska namnet Lucifer —
ljusbringaren, den som lär människorna äta
af kunskapens träd på godt och ondt. Den
gamla djupa sagan har kanske blott orätt
i den delen, att människan hade särskild
lust att äta af den frukten, snarare torde
väl klarhetens och kunskapens ande be-
höft truga dem att äta af den bittra men
nyttiga frukt, som lär människorna att inse
sin nakenhet och skröplighet. Det är ett
fint drag hos författaren att låta Alberini-
Lucifer förr ha varit religiös; hos så-
dana lefver det ofta kvar något af det
forna uppfattningssättet, hur »fria» de än
anse sig vara. En Lennstrands uppträ-
dande och en Strindbergs författarskap för-
klara hvad jag menar. Herr Hillberg spe-
lade hufvudrollen med vanlig säkerhet men
öfverglänstes denna gång af herr de Wahl,
som spelade med utmärkt konst och hvil-
kens lidelse och smärta fingo verkligen
skakande uttryck, ej minst vid det till-
fälle, då han, drifven till förtviflan, gri-
per efter det halmstrå, som vi nästan alla
i yttersta nöd gripa efter, vare sig det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
