Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af Klara Johanson - Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
kan med skäl kalla sig en gammal parisare
såväl som »en gammal stockholmare».
K. J.
Bertel Gripenberg: Dikter. Helsingfors, Hagel-
stams förlagsaktiebolag.
— Vida vägar. Dikter. Helsingfors, förlagsaktie-
bolaget Helios.
Med sina tvänne diktsamlingar har Ber-
tel Gripenberg vunnit en plats i första ledet
bland det samtida Finlands svenskspråkiga
skalder. Hans sång bör ha resonnans äfven
i Sverige, ty den äger klang och egenart.
Den första samlingen är till sin tyngst
vägande del erotisk. Om nordisk kärleks-
dikt enligt traditionen skall ha ett blekt
och svärmiskt, trån fullt och spiritualistiskt
tycke, så skulle Gripenbergs erotik utan
vidare från dömas alla nationella och ras-
karaktäristiska egenskaper. Sensuellt raffi-
nerad, mättad af lidelse, skrudad i guldets
och blodets heta färger, aristokratiskt hän-
synslös i sin prakt- och skönhetslystnad,
ohöljd och utmanande i sin perversitet har
den väl också utan tvifvel romanska drag,
liksom formgifningens klarhet och mäjsling
pekar till litterära förebilder af nämnda
ursprung. Men Gripenberg, som i sin dikt-
ning äfven funnit ord för det nordfinska
hedlandskapets öde skönhet, kan icke helt
förneka sin germanska börd. Den röjer
sig i den förtviflan, som klingar genom i
sinnesruset; det är icke den klassiska sen-
sualismens okränkta och naiva ro, det är
ett nordiskt lynnes förbittrade trots, som
ligger bakom orgien. Därför förvånar det
alls icke, när man möter rader som dessa:
Det finns en röst, hvars mummel
beständigt når mitt öra.
I festernas värsta tummel
kan jag dess maning höra.
Den hviskar: o, kom tillbaka
förr’n nådens dörr sig slutit.
Försona och försaka,
gör bot för hvad du brutit.
Ingen latinsk renässans kan döfva det
germanska reformationskrafvet. Det vittnar
om en oöfvervunnen motsats mellan natur
och ande, som för olika släktled blifvit till
smärtsam erfarenhet på olika sätt, men i
sin kärna är evigt densamma. För oss är
det tonfallet ett vittnesbörd om att de djupa
strängarna darra med, att konsten är all-
var och lif och lynnets daning af den art,
som har samband och gemenskap med
rasens högsta lifstyper.
Inför den exotiska och sjuka stämnings-
prakten står man mera sympatisk efter en
sådan bekännelse; den tropiska floran med
sin kväfvande doft och sina yppigt sling-
rande klängväxter lämnar dock en genom-
blick hän öfver själsliga landskap, som äro
oss kärare och betydelsefullare med sina
fria slättland och hvitnande bergskedjor.
Och när vi till slut ana, att tropikerna
ibland endast voro skickligt uppsatta kulis-
ser, att fördärfvet var afsiktligt arrangeradt
— liksom så mycket germanskt fördärf är
trots och föresats i jämförelse med den
naiva last, som är det romanska mönstret —
återstår intet tvifvel om den nära släktska-
pen med den så att säga metafysiska ond-
ska, som Fröding gifvit så ojämförligt ge-
nialare, så djupt gripande uttryck i »Gral-
sökarens saga». Hur mycket af den poe-
tiska perversitet, som sekelslutet varit sär-
skildt rikt på, får icke sin riktiga belysning,
när Gripenberg, som i otaliga variationer
förhärligande besjungit »synden» och den
giftiga kvinnoorkidéns dödskyss, slutar en
dylik dikt med den naiva strofen:
Kanhända är du god — kanske min dröm blott
målar
dig svart och ond, fast du är ljus ändå.
Jag älskar syndens gloria, som strålar
omkring din panna — du är skönast så!
Emellertid uppenbarar sig i denna ero-
tiska poesi en formbegåfning af mer än
vanligt slag. Klara, uttrycksfulla linjer och
vackert hamrad vers utgöra de förnämsta
företrädena hos Gripenbergs dikt. Om
också intryck från Levertin äro omisskänn-
liga, så har dock Gripenbergs mera kyliga
fantasi en bestämd riktning mot det åskåd-
liga och linjefasta, som ger honom en plats
för sig. Hvad han saknar i jämförelse med
Levertin är den obestämbara, musikaliskt-
rytmiska rikedomen, det rent lyriskt smäl-
tande föredrag, som vittnar om inspiratio-
nens värmegrad. Hos Gripenberg dyker
aldrig upp ett motiv, ett anslag, en bild,
som icke användes i hela sin utsträckning
med medveten konst; det ger hans dikt
klarhet och formell elegans, men på samma
gång ett drag af afsiktlighet och tunnhet,
af mera sparsamt vällande ådra.
Om vissa af de erotiska dikterna gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
