Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vårt nyaste memoarverk. Af Nils Erdmann. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT NYASTE MEMOARVERK,
Af NILS ERDMANN.
Med i bild.
Excellensen grefve A. F. Skjöldebrands memoarer,
utg. af H. Schück. Del I och II. Stockholm,
Hugo Geber.
När Anders Fredrik Skjöldebrand vid
omkring 70 års ålder började nedskrifva
sina minnen, var han en gubbe, som hade
mycket kvar af ynglingens spänstiga humör.
Tiden hade lätt halkat öfver hans hjässa.
Femtiofyraårig gifte han om sig med en
20-årig fröken Ennes — och brudgummen
föreföll helt ung. Några år senare, i8t6,
är han färdig med hjältedikten Odin. Där-
efter följer 1822 hans nya heroid, Gustaf
Eriksso7i, och 1827, då memoarerna upp-
taga hans tid, sorgespelet Hjalmar. Ännu
1829 publicerar åldringen »Carl XII:s död»,
en tragedi — och ända in i det sista,
1834, är han flitig tecknare och koppar-
stickare.
Redan förut gjorde sig Skjöldebrand
känd som historiker och reseskildrare.
På 1820-talet utgaf han öfversättningar
af Tasso och Lucani »Pharsalia», 1832 af
Childe Harold. Han försökte sig icke
utan framgång som komponist och i »Reg-
lor för svensk hexameter» äfven som teo-
retisk estetiker.
Betänka vi nu, att denne skald, för-
fattare, tecknare, musiker och estetiker till-
lika var officer och statsman, är det ingen
öfverdrift att kalla honom en särdeles pro-
duktiv mångfrestare. Som militär blir han
general 1820, som politiker statsråd 18 15.
Vid sin död är han excellens, en af rikets
herrar, ledamot af alla akademier, äfven
den svenska — ett af dess många »blå
band».
Det var en verksam och skiftesrik lef-
nad. Icke mindre än fyra konungars re-
gering — och brytningen mellan två skilda
sekel — förunnades Skjöldebrand vara med
om, och det icke endast som åskådare,
som vaken och intresserad privatman. Själf
ingripande i tidens rörelser, lefde han helt
dess lif.
Efter Fersens mord blef han i ett par
år öfverståthållare i Stockholm. Vid t 800
års riksdag var han ett af oppositionens
brushufvud, 1809 uppgjorde han först en
revolutionsplan, som icke accepterades, och
deltog sedan i statskuppen. Han var med
vid regeringsformens utarbetande,’ med i
Tyskland 1813 och segrare i slaget vid
Bornhöft.
Att en sådan man bör ha något att för-
tälja, är klart. Hans i Vitterhetsakademien
deponerade papper skola ock i tryck komma
att utgöra icke mindre än fem delar. Pro-
fessor Henrik Schück publicerar dem. Två
delar äro redan ute.
Här se vi memoarskrifvarens barndom
och ungdom — barndom i Algeriet, där
fadern, Erik Bränder, adlad Skjöldebrand,
var konsul, ungdom i Stockholm och Upp-
sala. Kontrasten mellan den glödande
orienten, dess lif, dess seder, dess män-
niskor, och den bleka, nordiska hufvudsta-
den gjorde ej åttaåringen glad. Hemma
i engelska, franska och italienska, lärde
han först sitt modersmål, kom under in-
formatorns färla och i skola, fick så en
ledsam eifarenhet af det barnplågeri, som
hette uppfostran, och blef slutligen student
i Uppsala.
Gossens poetiska sinne är redan väckt.
Minnet af ett jordskalf nere i Algeriet låter
honom i Odin måla Ragnarök — och det
första snöfall, barnet får se, ter sig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
