Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Walt Whitman. Af Andrea Butenschön. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALT WHITMAN.
353
den ter sig i och som den
formats af sin samtid, samt
att exploatera denna sä att
säga lokaliserade nutids-
personlighet på ett vida
uppriktigare och lättfattli-
gare sätt än hvad hittills
förekommit i poem eller bok.
Det är Amerika han vill
besjunga, den dag som är
och den dag som komma
skall, dock måste bans tema
med alla dess variationer
utgå från och få lif genom
en personlighet — och den-
na utgångspunkt kunde ju
ej gärna blifva någon annan
än han själf.
Sitt ämne väljer han,
icke därför att »härliga,
oöfverträffliga sånger» ej
sjungits om andra tider och
andra länder, utan därför
att han känner hur vår tids
vetenskap och demokratiska
anläggning utmana poesin
till en sångartäfling med
det förgångnas myter. Med
blottadt hufvud har han
stått inför den »oerhörda
storheten och skönheten i
tanke och form» hos litte-
raturens krönte, af hvilkas
ovärderliga testamenten äf-
ven Amerika blifvit delak-
tigt, och öppet bekänner
han, att utan dessa kunde
han icke skrifvit sina gräs-
strån. Han undrar hvar-
för han icke öfverväldiga-
des af de store mästarne, och svaret fin-
ner han ligga däri, att han läste sin bibel
och sin Shakespere, Homer, Ossian, Niebel-
ungen, Dante, Sophokles, Aiskylos och de
gamla indiska dikterna ansikte mot ansikte
med naturen, under trädens hvalf eller i
solen med ett vidsträckt panorama kring
sig, eller med hafvet, som böljade mot
land.
Men lika oeftergiflig är hans fordran
på en ny diktning för en ny tid och ett
nytt folk. På samma gång som han med-
gifver, att de store diktarnes verk äga sin
ovanskliga betydelse därför att de framställt
det evigt mänskliga och kastat sin andes
Ord och Bild, I4:e årg.
förklarande ljus däröfver, uppställer han
dock ett annat mål för dem, som lefva i
den strålande soluppgången till en ny dag
för historia och vetenskap, än att de skulle
söka sin andliga näring i förgångna tiders
skymning. Då allt annat förändrat sig —
hvarför skulle icke diktningen förändras?
På sin ålderdom ser han, att det är
han själf — han ensam — som trädt inom
skranket för att upptaga den täflingsstrid,
han stött i trumpet för, och han förskräc-
kes. Icke skulle han töras göra om det,
ty nu först vet han, hvad en dylik täflar
kräfver af sin man.
Hvilken välsignelse att han ej visste
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
