Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf III och Razumovski. Ryska stämplingar i Stockholm 1788. Af Ernst Wallis. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 ERNST WALLIS.
belåten med, men likväl fullgjorde på ett sätt,
som öfverensstämde med hans smak för prakt.
Den 2 februari 1784 superade grefven
af Håga, såsom Gustaf kallades under resan,
med sin svit hos Razumovski. Adlerberth
anmärker, att »aftonmåltiden var präktig
och svarade mot den lysande lefnad,
som Razumovski i allmänhet för». Den
12 februari gaf den ryske ministern i en
villa, som han ägde i Portici, middag för
grefven af Håga med hela dess sällskap.
Och den 1 mars afslutade Razumovski de
lysande festernas långa rad med en
musiktillställning, hvarom Gustaf III följande dag
skref: »Ryske ministern gaf mig i går afton
en conversazione med en stor konsert och
en kantat, hvari med mycket beröm
upphöjdes revolutionen den 19 augusti.»
Gustaf III och den ryske ministern
skildes åt som de bästa vänner, och ingen skulle
väl då hafva kunnat förutsäga, att
Razumovski fyra år senare skulle komma att
uppträda som den svenske konungens
bittraste fiende.
I början af år 1785 lämnade
Razumovski Neapel för att tillträda platsen
såsom rysk minister i Köpenhamn. Han tog
vägen öfver Wien, hvarest han dröjde
några månader. Där förlofvade han sig med
grefvinnan Elisabeth Thun, dotter till en
österrikisk godsägare.
Till Köpenhamn anlände Razumovski
vid midsommartiden 1785. Han stannade
där något öfver ett år, hvarunder hans
egentliga uppgift var att söka motarbeta engelska
sändebudet Elliot. Då han underrättade
ryska regeringen, att han af Gustaf III
emottagit en inbjudning att besöka Stockholm,
svarade vicekanslern grefve Österman:
»Kejsarinnan låter säga er, att hon icke
ser någon nödvändighet för er att för
någon tid öfvergifva er post, och att det icke
passar sig att visa någon uppmärksamhet
mot denne monark. Tvärt om måste man
låta honom inse, att det existerar en intim
allians mellan oss och Danmark.» Katarina
II:s vänskap mot Gustaf III var tydligen
slut. Razumovski förstod vinken och
insåg, att han gjorde klokast i att vända
kappan efter vinden. Visserligen blef han icke
genast Gustaf III:s fiende, men han
upphörde att vara hans vän.
När han någon tid efter att hafva
mottagit nyssnämnda bref från Österman erhöll
kallelse att blifva Markovs efterträdare som
rysk minister i Stockholm, skref han till
sin fästmö grefvinnan Elisabeth Thun den
27 juni 1786 från sitt sommarnöje
Springforby: »Knappast hade jag anländt till detta
förtjusande ställe, förr än jag fick
underrättelsen att jag måste lämna Danmark och
bosätta mig i ett ännu nordligare land, det
vill säga, att mitt öde och mitt yrke föra
mig till Stockholm.»
Det var den 23 oktober 1786
Razumovski anlände till Stockholm. Under de
närmast följande dagarna hade han
långvariga, hemliga öfverläggningar med Markov,
som i enlighet med kejsarinnan Katarinas
befallning gaf sin efterträdare de mest
detaljerade instruktioner. Han uppmanade
Razumovski att försöka bilda ett ryskt
parti i Sverige och att arbeta på
upphäfvandet af den författning, som Gustaf III
gifvit svenska folket 1772. Först efter att
hafva inpräglat dessa vackra föreskrifter hos
sin lärjunge och efter att hafva noga
underrättat honom om partiställningen vid
hofvet och på 1786 års riksdag, lämnade
ändtligen Markov Sveriges hufvudstad och
anträdde hemresan till Ryssland.
Af konungen mottogs det nya
sändebudet på det mest artiga sätt. Gustaf var
mycket glad öfver att hafva blifvit af med
den hatfulle, intrigante Markov och var till
en början ganska belåten med hans
efterträdare, hvilken han under sin vistelse i
Neapel lärt känna som en nöjeslysten och
praktälskande världsman med konstnärliga
intressen och förfinad smak.
I ett bref till grefvinnan Elisabeth Thun
den 15 november 1786 klagar Razumovski
öfver att man i Stockholm behandlade de
utländska sändebuden alldeles som i
Venedig, där »man undviker dem som
pestsmittade». Tyvärr upphörde den svenska
aristokratien snart att iakttaga denna kloka
tillbakadragenhet gent emot den ryske
diplomaten. Så småningom lyckades
Razumovski skaffa sig bekantskaper och
vänskapsförbindelser bland högadeln, i
synnerhet den delen däraf, som tillhörde
oppositionen. När sommaren 1787 kom, inbjöds
han af dessa sina vänner att gästa dem
på deras gods. Han begagnade tillfället
till att göra en resa genom flera af
mellersta Sveriges landskap. Vid sin återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
