Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vulkaniska företeelser och jordbäfningar. Jordens inre. Af Svante Arrhenius. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 SVANTE ARRHENIUS.
KRAKATOA UNDER UTBROTTET 1883.
regnets inflytande, emedan de till stor
del äro uppbyggda af löst material,
vulkanisk aska, mellanlagrad med
lavaströmmar. Dessa, som ha en radial
utsträckning, skydda underliggande delar från
att föras bort af vatten, och man får på
detta sätt vid lavaströmmarnas kanter
formliga skärningar genom den gamla
vulkanen och äfven nedanför liggande
sedimentära jordaflagringar. Ett
intressant exempel på sådant förhållande
visar den gamla vulkanen Monte Venda
vid Padua. Man kan där iakttaga, huru
den varma lavan, där den utgjutit sig
öfver sedimentära kalkstenar, förvandlat
dessa till marmor till ett djup af
omkring 1 meter. Stundom äro äfven
kalkstenar, liggande öfver de gamla
lavatäckena, på detta sätt omvandlade, hvilket
visar, att lavan ej blott flödat öfver
kraterns rand utan äfven från sidan trängt
in i springor mellan två olika skikt i
kalkstenen. Sådana massformade
underjordiska utgjutningar förekomma i de så
kallade lakkoliterna i Utah. I dessa ha
de öfverliggande lagren pressats upp af
den påträngande lavamassan, som
emellertid stelnat innan den hunnit upp till
jordytan och kommit att bilda en
vulkan. Af likartadt ursprung äro en hel del
graniter, s. k. batholiter, hvilka ymnigt
förekomma i Norge, Java, Skottland o. s. v.
Stundom står endast en kärna af stelnad
lava kvar af hela det eldsprutande berget.
Dessa kärnor, som ursprungligen fyllt
kraterröret, äro mycket vanliga i
Skottland och Norra Amerika, där de kallas
»Necks» (halsar; sid. 299).
I Coloradoplatån ha flera floder
nedskurit så kallade canons med nästan
vertikala väggar. En teckning af Dutton
(sid. 300) visar en sådan öfver 800 m. hög
vägg, i hvilken fyra lavafyllda sprickor
trängt upp till ytan. Öfver den ena
finnes ännu en liten vulkanisk askkägla,
medan de, som sannolikt afslutat de tre
andra springorna, äro bortspolade, så att
gångarna sluta med små »necks».
Tydligen har lättsmält lava — den som
innehåller mycket magnesia och järnoxid
är mera lättflytande än den som
innehåller mycket kiselsyra, fluiditeten ökas
för öfrigt genom närvaro af vatten —
plötsligen trängt in i de förut befintliga
sprickorna och nått ända fram till
jordytan, innan den stelnat. Man måste an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
