Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bröderna Mörck. En psykologisk anteckning af Poul Bjerre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖDERNA MÖRCK
En psykologisk anteckning af POUL BJERRE
Å HERREGÅRDEN Björknäs
uppväxte, så där på 1830-talet,
bröderna Mörck under en hård,
en-störig, till dryckenskap förfallen
faders spira. Den äldre, Karl Henrik, som
var vek och varmhjärtad, kunde ej i längden
hålla ut med faderns kommando. Han bröt
med hemmet och är vid berättelsens
början bosatt i Stockholm som officer. Den
yngre, Nils Göran, svårmodig och
plikttrogen till sin natur, stannade hemma och
öfvertog efter faderns död egendomen,
sträfvande efter bästa förmåga att hålla den
uppe. Karl Henrik vinner en ung fattig
adelsdams hjärta och gifter sig med henne,
trots bristen på ställning och pengar. Den
yngre brodern, som af ekonomiska skäl
uppskjutit äktenskapet med den han
tro-lofvat sig med, blir förbittrad öfver detta
lättsinne. Och tvedräktens första frö är
sådt.
Karl Henrik får oförutsedt ärfva den
präktiga herregården Kolsäter med thy
åtföljande kassahvalf. Han kommer
härigenom öfver brodern i rikedom och anseende.
Tvedräktens frö börjar då i dennes mörka
sinne utvecklas till tyst groll, och detta
näres dagligen genom den afund, med
hvilken hans intriganta maka betraktar
svågerns välstånd. Karl Henrik förblir länge
omedveten om allt detta. Det kommer
slutligen till en uppgörelse, och denna slutar
med en brytning. Svalget bröderna
emellan vidgas sedan under årens lopp.
Försoning blir allt omöjligare. Då Nils Göran
ligger på sin dödsbädd, gör Karl Henrik
upp deras mellanhafvande med sig själf.
Men han tar icke afsked af brodern. —
Sådana äro de yttre konturerna i
Geijer-stams nya bok, Bröderna Mörck. De flesta
skola läsa boken som en tidsskildring, med
intresse utan tvifvel. De skola lägga den
ifrån sig med några stilla reflexioner öfver
den gamla goda tiden, då allting var så
annorlunda mot nu. Kanske skola de sucka
mildt och tänka att allting nog ej var så
idealiskt då, som man tror när man är
förbittrad på denna tidens ondska. —
Men allt efter det genombrott i Gej
er-stams författarskap, som betecknas af
»Me-dusas hufvud», ha de yttre konturerna i
hans böcker haft en underordnad betydelse
för honom själf. Hans egen uppmärksamhet
har varit fixerad vid det som sker i
människornas inre, medan händelsernas ström
för dem framåt och medan de se denna
glida förbi. Detta gäller lika mycket då
han valt sina motiv från gångna tider som
då han tagit dem ur samtiden. Det står
tydligt uttryckt mellan raderna, att han
hvarken i »Karin Brandts dröm» eller i denna
nya bok flytt tillbaka till en gammal tid
uteslutande af intresse för dess händelser
och dess människor; — han har gjort det
hufvudsakligen för att se konflikterna i den
moderna människans själ i en
ursprungli-gare, enklare, mera samlad form. Hans
metod påminner i någon mån om den
naturforskaren använder, då han begagnar sig
af de enklaste organismer för att komma
till rätta med ett biologiskt fenomen.
Intresset med dessa böcker knyter sig
alltså hufvudsakligen till de inre
psykologiska händelserna. Tyvärr lyckas
Geijerstam icke alltid få fram detta inre skeende
med den tydlighet att det genast faller i
ögonen på läsaren såsom det väsentliga.
Det sitter kvar i honom för mycket af
åttiotalets realistiske författare. Han vill
ge lifvet i hela dess bredd och kan ej förmå
sig att begränsa det till de stora enkla
linjer, som ett stort psykologiskt motiv nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
