- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
344

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Om nubierna. Af K. V. Zetterstéen. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344 K. V. ZETTERSTÉEN

hamnarna vid Röda hafvet och
Medelhafvet. I Nubien är Nildalen betydligt
smalare än i Egypten. På många ställen
sträcka sig klipporna ända ned till floden,
och det odlingsbara området inskränker
sig därför mestadels till en smal remsa
utmed själfva stranden. I dessa karga
bygder är det ej så lätt att lifnära sig,
och därför plägar också en stor del af
den manliga befolkningen i unga år
utvandra till Egyptens stora städer för att
lättare förtjäna sitt uppehälle och samla
en sparpenning för ålderdomen. I Kairo
och Alexandria användas nubierna
allmänt som tjänare af hvarjehanda slag,
icke minst af de europeiska konsulaten
och affärshusen. I synnerhet äro de
mycket eftersökta som portvaktare,
kockar, kuskar, lykttändare och löpare [sa is),
hvilka sistnämnda hafva till uppgift att,
utstyrda i praktfulla uniformer, springa
framför ambassadörernas och
generalkonsulernas ekipage och bana väg genom
folkträngseln. Den lätt igenkännliga
nu-biska typen ser man också öfverallt i
det lifliga folkvimlet i det europeiska
kvarteret kring Ezbekéje-trädgården i Kairo.
Nubierna äro ett fredligt och stillsamt
folk. Särskildt berömmas de för sin stora
ärlighet, och det påstås allmänt, att man
lugnt kan anförtro en nubisk tjänare huru
stora penningsummor som hälst utan att ens
räkna pengarna. Visserligen förklarade
en af mina arabiska vänner i Kairo helt
kategoriskt, att tre fjärdedelar af
nubierna äro bedragare och resten hederligt
folk, men med all aktning för min lärde
väns och kollegas omdöme och
sakkunskap är jag dock öfvertygad, att han
hade för litet material på detta område
för att däraf draga några säkra
slutsatser. I alla händelser öfverensstämmer
hans omdöme icke alis med de i Kairo
bosatta européernas åsikt härom, äfven
om det måste erkännas, att äfven andra
egypter någon gång uttalat sig mindre

fördelaktigt om i deras tjänst anställda
nubier. Ett annat karaktäristiskt drag hos
nubierna är deras stora hjälpsamhet mot
hvarandra. En nubier, som för tillfället
saknar sysselsättning, kan alltid påräkna
hjälp och understöd af sina landsmän.
I både Kairo och Alexandria står hvarje
särskildt skrå under uppsikt af en sjeich,
som är ansvarig för sina underlydande,
och om någon försumlighet förekommer,
indrifver han genast beloppet af skråets
öfriga medlemmar. Därför utöfva också
nubierna en sträng kontroll öfver
hvarandra, och skulle någon gifva anledning
till missnöje, blir han utan vidare utvisad.
Emellertid hafva nubierna, vana som de
äro vid förhållandena i sitt soliga
hemland, ofta svårt att uthärda klimatet i
Egypten och ådraga sig därför ej sällan
tuberkulos under vistelsen därstädes.
Sedan de samlat en summa, tillräcklig
för deras små anspråk på lifvet,
återvända de vanligen med sina besparingar
till Nubien och slå sig ned därstädes som
jordbrukare. För öfrigt märkes, att
benämningen »nubier» icke användes i Egypten.
Det vanliga arabiska namnet är berberi,
hvilket ursprungligen är samma ord som det
grekiska bårbaros, och därför finner man
äfven sådana former som berberiner och
barbarin hos tyska och franska författare.
Om nubiernas härstamning finnas olika
åsikter. Enligt somliga tillhöra de
egentligen negerrasen, men hafva under
tidernas lopp blifvit så starkt uppblandade
med de närboende hamitiska folken, att
den ursprungliga negertypen så
småningom gått alldeles förlorad. I alla
händelser påminna Nildalens nubier till
utseendet föga om negrerna. Tvärtom
förete de en slående likhet med den
fornegyptiska typen, sådan vi känna den från
afbildningarna å de gamla egyptiska
minnesmärkena. Till färgen äro de
choko-ladbruna, och vanligen hafva de en både
harmonisk och kraftfull kroppsbyggnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free