Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Michelangelos Medici-grafvårdar. Af Osvald Sirén. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
OSVALD SIRÉN
flodgudar, hvilka sedermera aflägsnades,
då rummet iordningställdes af Vasari
efter Michelangelos död. De påbörjade
freskerna öfverkalkades då äfven, så att
interiören fick den ödsligt kalla
stämning, som afkyler och fjärnar oss frän
Michelangelos ursprungliga konception.
Flera väsentliga arkitektoniska element
hade äfven framträdt på ett helt annat
sätt, om alla de planerade
dekorationsmålningarna utförts, framför allt gäller
detta om de gapande tomma bågfälten i
väggarnas midt-travéer samt om de stora
rektangulära ytor, som nu formligen
trycka ned väggarnas arkadbågar.
Marmorbeklädnaden öfver och bakom
de två monumenten torde äfven blott
till ringa del utförts under
Michelangelos ledning och i hvarje fall af tämligen
mekaniska arbetare. Allt det
ornamen-tala arbetet är utfördt med ytterligt torr
och stel precision. Maskeron-frisen, som
afslutar det nedre, sockelartade partiet,
är en monoton rad af idel samma
gapande mask, nisch-pilastrarnas kapitäl
prydas alla af en förstelnad
maskreproduktion och de bekrönande
öfverstycke-nas lagergirlander bestå enligt Geymuller
af sannskyldiga kronärtskocksblad. —
Det är af en viss betydelse att icke
på-börda Michelangelo ansvaret för dessa
själlösa handtverksarbeten.
I nischerna på sidorna om hertigarna
skulle ju äfven figurer få plats enligt
Michelangelos förslag; vi få t. o. m. i
ett bref veta, att allegoriska
kvinnofigurer, framställande himmel och jord,
skulle stå sörjande på ömse sidor om
hertig Giuliano, de ses äfven antydda i
ett par kompositionsutkast. Då
emellertid Michelangelo aldrig utfört några
sådana figurer och icke heller lämnade
någon upplysning om huru han tänkt
sig dem, återstod för Vasari ingenting
annat än att göra nischerna så grunda
som möjligt för att saknaden af figurer
icke skulle framträda så starkt. — Ännu
mindre fanns något färdigt förslag af
Michelangelo till utfyllande af de högre
nischerna öfver dörrarna. Om han
öfverhufvud tänkt sig figurer inställda
äfven här, så skulle dessa lätt (att döma
af nischernas form) blifvit af en tämligen
manierad, utdragen karaktär. Nu är det
snarast de nästan flata nischernas barockt
sönderbrutna och invecklade gaflar som
tilldraga sig konsthistorikerns
uppmärksamhet och förvåning.
Större saknad än bristen på alla dessa
nischfigurer framkallar dock frånvaron
af de stora flodgudar, som skulle ligga
på golfvet nedanför sarkofagernas
kortändar. Dessa väldiga, hvilande gestalter
hade utan tvifvel gifvit ett väsentligt
stod åt de triangulärt uppbyggda
kompositionerna, som nu i följd af de på
locket liggande figurernas placering (med
öfver kanterna starkt framskjutande ben)
verka något nedtyngda — kanske t. o. m.
osäkra, då triangelns linjer sakna
afslutning nedåt.
Det var sannolikt i direkt anslutning
till klassiska monument som Michelangelo
konciperade sina flodgudar i detta
sammanhang. Men huru han tänkt sig dem
närmare definierade, deras utseende och
ställningar, är allt fortfarande
underkastadt fackmännens diskussion. Faktum
är dock, att Michelangelo med egen
hand utfört två stora modeller till dessa
gudar, de omnämnas icke blott af
honom själf i bref, utan äfven af personer,
som besökt kapellet på 1540-talet, t. ex.
i Antonfrancesco Donis »Maruci» (skrifna
före 1548).
Ernst Steinmann, som ägnat denna fråga
en specialundersökning, anser, att de
Mi-chelangeloska flodgudarnas motiv
återfinnas (kopierade) i en del små lerskisser
af den florentinske skulptören Fribolo,
som enligt mästarens bref biträdde
honom vid arbetena i sakristian. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
