Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. IV—V. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
KARL WARBURG
ligt flera människor, om de af vigseln skulle
låta sig rätt invigas i dess höga och heliga
anda. Ja, om mänskligheten en gång stiger så
högt i sedlig storhet, att äktenskapet kan lossas
ur alla juridiska band, så skall den säkert, just
för denna storhets skull, bibehålla — vigseln.»
Andra romaner af lägre rang, som
sällade sig till motståndarnes led, voro
Vilhelmina Stålbergs »Eva Widebeck
eller det går aldrig an» (1840) samt fru
E. H. von Platens »Evelina Reder,
också en bild ur lifvet» (1841). Den förra
är en mycket naiv, för att ej säga enT
faldig fortsättning af de
Almquist-Snell-manska alstren och redogör för Saras
äldsta dotters öde; det är en ädel ung
flicka, som hyser möderneärfd afsmak
för äktenskapet men till slut likväl blir
en bra karls hustru; boken vimlar af
angrepp på den aflidna Sara och på
författaren af Törnrosens bok. Fru von
Plåtens »Evelina Reder» ■ är bättre skrifven
och — hvad själfva berättelsen angår —
mindre direkt i sin polemik; den’skildrar
en fri förbindelse med olycklig utgång,
där den samvetslöse älskaren öfverger
kvinnan, efter att ha förstört hennes
förmögenhet *.
Af större betydelse var Israel
Hwasser s bekanta skrift Om äktenskapet (1841
—42), uppenbart föranledd af »Det går
an», ehuru den tog en vidare adress och
bl. a. angrep Goethes åskådning, hvilket
framkallade Atterboms gensvar.
A den Almquistska sidan är att nämna
den bekante tonsättaren och publicisten
J. M. Roséns under signaturen »Gui-
* Berättelsen, som var intagen i Hiertas
Läsebibliotek, föregås af ett företal, som direkt
polemiserar mot den af »en andans man»
utgifna skriften om Sara Widebeck. Detta
företal föregås i sin ordning af ett företal från
Läse-bibliotekets utgifvare, som reserverar sig mot
författarinnans »utmanande inledning» och
anser att hon missförstått och för ensidigt
bedömt »Det går an». I detta företal spårar man
Almquists finger.
do» utgifna »framtidsroman» Den fria
kärleken (1840). Romanen omhandlar
en del sensationella svenska
familjeförhållanden, men omtalar till sist »den fria
kärlekens koloni», i närheten af
Genèver-sjön., där bl. a. ett svenskt par, som ej
kunnat erhålla föräldrars tillstånd till
giftermål, funnit sin lycka; boken slutar
med en framtidsskildring efter en bok,
»tryckt år 1900» om denna den fria
kärlekens koloni, hvars
samhällsförfattning var hjärtats och förnuftets, och där
särskildt kärleken icke behöfde anlita
prästen att »likt en fångvaktare tillregla
den äktenskapliga fängelsedörren».
Den finske agronomen Z. Cajanders
år 1847 anonymt utgifna skrift: »Det
går an uppfattad som en kristlig idé af
en finsk flicka», är en mycket obetydlig
liten broschyr, som vill göra gällande
att liksom »Det går an »-systemet till
utförandet är ett konststycke, »bär det i
anseende till sin grundkaraktär en af
kristendomens härligaste frihetssanningar».
Den mest svurne Almquistbeundraren
var dock den unge skriftställaren C. V.
Bergman (född 1820 † 1859, känd som
förf. till de 8 första delarne af Schinkel
Bergmans »Minnen»), hvars illa skrifna,
men ganska idérika »socialroman»
Clara Vinqvist (1849) uttrycker en
obegränsad beundran för Almquist,
i hvars Törnrosbok han finner »hela
framtidens oändliga innehåll först lefva
i stilla afslutenhet» och som han ställer
framom själfve Goethe— Fernando Bruno
öfvergår Faust i djup. Det är dock mera
Almquists hela produktion i »Törnrosens
bok» än »Det går an» som Bergman berör.
I Törnrosens bok »återkommer» —
heter det — »den förlorade människan ur
kyrkans och statens bojor till sig själf».
Almquist var själf en smula besvärad
af Det går an-skrifterna. Han hade
velat kasta ut stridsäpplet, men var föga
hågad fortsätta fejden. I ett otryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
