Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Naturkunskapens själfbesinning. Af Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURKUNSKAPENS SJÄLFBESINNING 229
håller ett och annat om de vetenskaper, som
sysselsätta sig med de idealistiska fenomenen,
d. v. s. det andliga lifvets fakta. Han
betecknar dessa som humanistiska vetenskaper,
värderande vetenskaper, personvetenskaper.
Som jag är intresserad af
vetenskapssystematik och den dithörande terminologin,
kunde jag vilja dröja vid dessa
benämningar. Dock, jag skall icke, för att tala
kraftig norströmska, ’låta begärelsen föda den
synden att utförligare ingå på en
undersökning af denna sak’. Däremot måste
framhållas, att Norström i nämnda
vetenskaper ser discipliner af en ny och säregen
typ, om ock ej så ny, att den fullständigt
saknar motsvarighet bland
naturvetenskaperna. Inom de senare är det, enligt
honom, mest fråga om ’det som är’, om vara;
de humanistiska vetenskaperna däremot äro
besjälade af en ’ideal nödvändighet’, af att
böra. ’Känslan af hvad som bör vara,
men icke är, eller af hvad som borde varit,
men icke var’ utgör här en hufvudregulator.
Norström skärper det antydda därhän, att
han rent af påstår, att ’det verkliga,
karaktäristiska målet för en humanistisk
undersökning ligger alltid i en värdemätning’.
Jag undrar dock om här icke en
förväxling skett af de humanistiska
vetenskapernas föremål med dessa vetenskaper
själfva. Norströms sätt att uttrycka sig är
i hvarje fall icke otvetydigt. Icke skola
väl de hithörande disciplinerna vara
värderingsvetenskaper i den meningen, att de
i främsta rummet skola värdera de fenomen,
med hvilka de ha att befatta sig.
Däremot utgöras deras föremål så till vida af
värden (lifsvärden) som hela det andliga
lifvet — åtminstone till sin karaktäristiska
och väsentliga del — står i värdets
tecken. Här äro viljeteleologi,
ändamålsverksamhet, värdesträfvan med i det
invecklade spelet. Jag kan icke motstå lusten
att här citera Wundts tre ståtliga satser om
dessa förhållanden. ’Das Geistige ist das
Reich des Willens’. ’Die geistige Welt ist
das Reich der Zwecke’. ’Die geistige
Welt ist die Welt der Werte’. Det är en
utmärkt karaktäristisk i lapidarstil. Men
att vetenskaperna om det andliga lifvet
och dettas utveckling i och för sig hafva
någon väsentligt annan uppgift än all öfrig
vetenskap, är svårt att inse. Alla
vetenskaper ha att prestera kunskap och helst
sanning om sina resp. föremål. Och vis-
serligen äro kunskap och sanning värden,
hvilka, jämte andra sådana, komma under
utredning i, låt mig säga, den filosofiska
värdeläran, som, det är sant, är en värderande
vetenskap. Men i öfrigt är de humanistiska
vetenskapernas hufvuduppgift säkerligen icke
att värdera t. ex. det portugisiska språket eller
Niebelungenlied eller ’die Hauswirtschaft’
eller det historiska skeendets tilldragelser, utan
fastmer att teoretiskt utreda allt detta och ge
oss om möjligt adekvat kunskap därom.
Värderandet och de gillande eller klandrande
värdeomdömena tillhöra det lefvande lifvet,
under det vetenskaperna beskrifva,
analysera och förklara, rekonstruera och —
konstruera. Detta är i hvarje fall deras
dominerande hufvuduppgift. Huru svårt
det dock är att inom vissa vetenskaper icke
låta sin subjektivitet urladda sig i
värdeomdömen visar oss måhända bäst historien.
Läs t. ex. Magnus Höjers liffulla
karaktäristik af Filip II.* Den utgör ett crescendo
af smädeomdömen. Slutligen blir han
brännmärkt som ’den samvetslöse skurk, hvilken
hette Filip II af Spanien’. Huru
katolikerna teckna bilden i sina historieverk vet
jag icke.
Jag vill emellertid icke bestrida att det
är en inre konsekvens i Norströms
uppfattning af de humanistiska vetenskapernas
uppgift. Dessa äro enligt honom, som
sagdt, värdemätande. En dylik teleologisk
eller biologisk synpunkt är ock spårbar hos
Mach, nämligen i hans uppfattring, att den
vetenskapliga verksamheten har att
åstadkomma ’intellektuell ekonomi’. Därför
sympatiserar Norström med honom i
förevarande hänseende och tillmäter hans
kunskapsteori stor betydelse ur denna synpunkt,
liksom ur den, att hans kritik, som sagdt,
undergräfver den dogmatiska naturalismen.
Men först Norström tager steget fullt ut
och gör med all energi gällande,att ’sann
är den uppfattning, som gör lifvet på det
hela taget fullkomligare’. Om lifvet
full-komliggöres af en teori, skall denna alltså
— och just därför — vara sann. Detta
är emellertid en sats, som man kan
acceptera endast under åtskilliga reservationer.
Sanning och vetenskap äro värden,
lifsvärden, det är afgjordt. De äro icke
blott utilitetsvärden, utan ock, ja framför
allt idealitetsvärden. Obestridigt är äfven
* I Illustrerad världshistoria. D. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
