Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. I. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN WEIMAR TILL STOCKHOLM FÖR HUNDRA ÅR SEDAN 69
CARL GOTTFRID VON HELVIG. TUSCHTECKNING AF AMALIA VON HELVIG.
han ej på sätt och vis lyckats vinna
henne genom öfverrumpling. Han hade
förälskat sig i henne vid första anblicken,
då han halftannat år förut på
genomresa ett par veckor uppehöll sig i
Weimar, oförskräckt erbjudit henne sitt hjärta
och sin hand vid första tillfälle, då de —
efter några dagars bekantskap —
träffades utan vittnen, och i själfva
afskedsstunden nästan aftvingat henne ett
tveksamt ja-ord. Hans djärfva själfförtroende
ryckte henne med sig, den heta fläkten
från hans plötsligt uppflammande lidelse
omtöcknade hennes sinnen och förlamade
hennes vilja, på samma gång som hon
i hans kraftfulla och viljestarka
manlighet tyckte sig se det af försynen sända
stöd, hvarefter hon längtade och som hon
både för sin egen och sina närmastes
skull tyckte sig behöfva. Först då han
var borta — de skildes som hemligt
förlofvade — vaknade hos henne en
ångestfull känsla af att de dock i
grunden voro hvarandra alltför främmande.
Tviflet växte, och efter någon tid, då
yttre förhållanden tvungit henne till en
strängare själfpröfning, bönföll hon
honom att lösa henne från det gifna löftet
— ehuru hon hoppades att de skulle
förblifva vänner och brefväxla som
hittills. Härtill samtyckte han — men hans
bref voro fortfarande den lidelsefulle
älskarens, ehuru med ett nytt tonfall af
manligt sorgsen resignation, som icke
förfelade sitt intryck på hennes hjärta
och fantasi. Ännu i dag kan man icke
läsa dessa af undertryckt passion
vibrerande bref utan att förstå, att de på en
känslig och romantisk ung flickas
inbillning så småningom måste hafva verkat
som en rusande trolldryck. Till slut skref
hon, söndersliten och utmattad af inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
