Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Björnstjerne Björnson. Af John Landquist. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
295
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON. BYST AF VALTER RUNEBERG. PARIS 1886.
det vanskliga höst- och dödstecknet på
en litteratur. All ny dikt åter spritter
och sväller af tendens, och lika
genomskinlig var alltid konservatismens
hycklande omsorg om poesiens frihet. När
ve- och varningsropet på tendens
höres och politiker och jobbare börja
drifva 1’art pour 1’art-dyrkan och slå
sig för sina estetiska bröst, då gläder
sig skönhetsälskaren, ty han ser däraf
att ett nytt område håller på att eröfras
af poesien. Diktens uppgift är nu en
annan högre och allvarsammare än förr,
den är numera annat än divertissement
och delikata rimmerier för furstar och
hoffröknar, den är indragen i det
sammansatta och starka lifvet, och att dikta
öfver människan är att dikta öfver
hennes problem. Eller liksom problemen
vore skilda från människan, som om de
ej vore fyllda af blod, af passion och
vilja, som om det vore värdt att dikta
öfver annat än problem, som om ej hvar
dikt, som ej löser eller ställer ett
problem för oss nu lefvande, sökande
eller kämpande människor, är dödfödd,
föraktlig och som den aldrig varit!
Är ej diktens historia kulturens, dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
