Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fersenska mordet. Några ord med anledning af ett hundraårsminne. Af Hilding Rosengren. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
herrars rapporter till konungen. Att
Silfversparre och Adlercreutz skulle
afsiktligt uppoffrat Fersen, är ej alls
antagligt, synnerligast som det är bekant,
att särskildt Adlercreutz länge stått i
spändt förhållande till det egentliga
regeringspartiet, men ingalunda saknade
förbindelser med gustavianerna. Folkets
bristande hörsamhet mot högste
befäl-hafvarna kan ej förefalla alltför
egendomlig, då man betänker, huru dessa
senare själfva några månader förut, den
13 mars 1809, förgripit sig på landets
högsta auktoritet, konungen.
Såsom ett tecken till statlig
upplösning betraktades Fersenska mordet af
Europas ledande politiska kretsar, ej
minst i det Napoleonska Frankrike. Och
vid underrättelsen om detsamma fällde
ryske utrikesministern de bekanta orden
om Sverige som »en sjuk man, döende
af tvinsot». Mer än en svensk fann, att
endast en stark vilja från tronen kunde
upprätta fosterlandet ur dess förnedring,
och en allmän öfvertygelse härom
förklarar i sin mån marskalk Bernadottes
oväntade upphöjelse till svensk
kronprins.
MINNESVÅRD ÖFVER AXEL VON FERSEN Å LÖFSTAD I ÖSTERGÖTLAND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
