Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Dafne. Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dafne
369
förr än ödet förde henne härifrån. . .
Hvilket öde?. . . Alla andra rusade
uppför trappafsatserna därute för att springa
och se hvad det var för ett buller, men
askungen skulle stå och passa på en
gryta med vatten och fylla badkaret åt
husets unga fru.
* *
*
Ingen i följet gjorde sig reda för hur
det kunde komma sig att deras herre
tog en sådan omväg, men när Cadir
bey började stiga ned för de smala
trappstegen vid Vindarnas prång, ledsagad
af sina albanesiska fotknektar, sprungo
alla människor till fönster och balkonger.
De flesta voro icke klädda att visa sig
för folk, och då den vackra fru Calliope
gläntade på dörren till sin altan, hade
hon endast en långschal öfver sina nakna
skuldror, men det var icke bara därför
hon fick så brådt att stänga. Den rörelse
hon erfor vid att kasta en blick ned på
sin gata jagade kårar af frossa öfver
hennes rygg och gjorde henne matt i
fotlederna af ångest, ty så sant hon
lefde, var öns nye herre och förtryckare
medveten om hennes närhet. Han gick
sakta och värdigt med handen om sitt
skarlakansröda skägg, men hela hennes
varelse var en enda darrande visshet om
att han hade reda på hvar hon bodde
och uppenbarade sig där för hennes skull
med hugskott och planer, som satte
luften i dallring och gjorde det så hett
kring henne att det svindlade för hennes
tankar.
När hon väl kommit in till sig, stod
hon några ögonblick orörlig och såg
sig om i det stora rummet, där turkiska
mattor och divaner utgjorde hela
inredningen, så grekinna och ortodox hon
var. Därpå gick hon bort och
betraktade sig i en spegel, som var en
kvar-lefva från venetianarnas tid, och nickade
Ord och Bild, iç:e årg.
för sig själf ett par tre gånger. Om
Cadir bey därnere förlorat förståndet,
hade han en ursäkt; hon var vacker och
värre än vacker med ett försåt kring
läppar och ögon, som skulle gjort hennes
ansikte farligt, till och med om hon
varit hvad man kallar ful.
Och detta var icke allt, ty hon var
vuxen likt statyerna på Akropolis, och
med en liten suck gick hon fram och
lyfte på en dräkt, som låg på divanen
och var lång och snäf och uppskuren i
ena sidan, så att benet skulle skymta
fram under den mjuka våden. Dylikt
var ingenting för beundrare, som färgade
sitt skägg i skarlakansröd^ men borta
i Europa bjöd modet damerna att gå
klädda som halfgudinnor och hetärer
från det gamla Hellas. Fru Calliope
var hvarken halfgudinna eller hetär,
endast änka efter en grek, som handlat
med olivolja, men så visst som det finns
ett öde och detta öde går underliga
vägar, hade hon — himlen visste när och
hur — dårat en rättrogen, som. nu höll
Korfus öde i sin hand.
Ibland kom blotta tanken henne att
le, men i själfva verket var det icke att
skämta med, och som hon stod och
betraktade sin klädning och tänkte på den
afgrund, som skilde henne ifrån Cadir
bey, gick ett halfkväfdt rop öfver hennes
läppar, ty det störtade en gammal kvinna
in i rummet och fram till henne.
Det var en mager, torr gestalt, klädd
i albanesiskornas korta, veckade svarta
kjol och så bruten af arbete att hon
tycktes vara knäckt midt i midjan, och
denna gamla såg på Calliope och
hviskade: »Kyria,* det är sant!»
»Sant?» utbrast den unga kvinnan
som om hon ei kunnat tro sina öron.
»Ja», var det nästan ohörbara svaret.
»I morgon hemförlofvar han alla
albane-serna. Det är tolf tusen, men han har
* Fru.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0411.html
