Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Koloristiska kriterier. Af Klas Fåhræus. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koloristiska kriterier 101
JAKTSÄLLSKAP. OLJEMÅLNING AF GUSTAVE COURBET.
dana dukar, där färgen ingår som
kompositionens egentliga nerv och hvilka
sålunda verkligen förtjäna att nämnas
mål-ningar i egentlig bemärkelse, medan
andra — och detta kanske flertalet —
snarare närma sig typen af — färglagda
teckningar.
Vid tillkomsten af dessa senare har
färgsinnet icke spelat någon större roll.
Konstnären torde ha undfått sin idé i
klärobskur eller i en konturbild. Och
färgen har han nyttjat som en eftertanke,
ett offer åt konventionen, ett mer eller
mindre fagert smink, hvarmed han i
sista hand upplifvat sin bild.
11, ex. Wahlboms historietaflor hänger
färgen så löst utanpå, att man verkligen
(som Richard Bergh kvickt anmärkt) helst
skulle vilja safskumma» den för att ostördt
njuta af den säkra teckning och fasta
modellering, som nu döljer sig därunder.
Föga bättre står det till med den berömde
tysken Lenbachs porträtt, där den föga
mer än grundade ansiktsfärgen
regelbundet förlorar sig i en död umbraton. Och
mycket mer kan man koloristiskt ej
heller säga till fördel för Delacroix’
samtida Ingres, som tecknade som en fransk
Rafael men målade med en färg, som
var torr som gråpapper.
Något, men icke mycket djupare
ingår då färgen i de gamle flamlän dames
granna bilder, hvilka åtminstone hade den
förtjänsten, att de verkligen älskade sin
konsts sköna uttrycksmedel. Men icke
heller hos dem är den spontant undfången
eller på ett verkligt lefvande vis insafvad
i kompositionen. Beviset därför ger det
faktum, att deras taflor som oftast göra
sig bättre i fotografi, d v. s. minus
färgen, än med densamma i oljan.
Eller huru förhåller det sig med
Massys här afbildade »Begråtelse», i
originalet befintlig i Antwerpen. Lokalfärgerna
äro nog hvar för sig klara och lysande
med något af samma skimmer som
solstrålen, då den genom korfönstret infaller
i den gotiska kyrkan; — men med blått
i Marias och körsbärsrödt i Johannes’
dräkt äro de så brokigt motställda, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
