Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Koloristiska kriterier. Af Klas Fåhræus. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koloristiska kriterier
453
MADONNA. OLJEMÅLNING AF GIOVANNI BELLINI. I Akademien i Venedig.
syna dem i sömmarna. För ändamålet
skickade han efter en vagn. Det var fram
emot 1830, då man just i Paris brukade
ett slags kanariegula droskor. En sådan
var det äfven, som kom. Men på väg att
stiga upp hejdade sig Delacroix, då han
märkte att vagnens gula gaf violett i
skuggan. På stället afskedade han kusken och
hemskyndande till sin atelier profvade
han helt upprörd den lag han upptäckt,
att skuggan under vissa gynnsamma
förhållanden får en lätt skiftning i
lokalfärgens komplementärton. — Ett medel
till stärkande af färgkraften som, i för-
bigående sagdt, en senare tids naturalister
och impressionister systematiskt
begagnade sig af, då de stärkte solreflexernas
guld genom att måla skuggorna kornblå.
Ett annat sätt att uppdrifva
lokalfärgen visar oss blombladets väfnad.
Iakttar man närmare t. ex. en ros, så
finner man, att färgen icke är entonig
utan genom nyanserade skiftningar i de
hårfina fibrerna så att säga simmigt
vibrerar. En liknande metod ha stora
kolorister användt i konsten.
Sålunda yppade den engelske
målaren Constable, att hemligheten i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
