- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
475

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ansiktet. Af Ludvig Nordström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansiktet

Af LUDVIG NORDSTRÖM

ILIP LOMARK på Åbord hade
sedan någon tid gästats af sin
yngste bror, Torsten; och
denna mulna augustiaftonhade
bröderna bestigit Abordsberget, betraktat
utsikten och påmint sig barndomsåren.

Nu var denna bygd af en påfallande
mörk och vemodig karaktär. Från
bergstoppen såg man åt öster, hur hafvet stod
som en grå barriär, åt väster och söder
och norr hopade sig bergen likt en hjord
af gigantiska djur; genom det svarta
landskapet bröt floden, och vid stränderna
lågo sågverken spridda, löjligt små, när
man såg dem däruppifrån.

Torsten Lomark, som i fjärran land
förslösat större parten af sitt arf, återsåg
nu allt detta efter så många år, och det
grep hans veka sinne.

Detta är ett land! sade hans bror
Filip och pekade ut öfver vidderna, och
i hans röst och i hans gest låg
besitta-rens trygghet och stolthet. Han ägde
milsvida skogar bland bergen, och hvart
år flöto hundratusentals stockar nerför
den blanka floden till Äbords dånande
sågramar.

Men Torsten Lomark hade slösat bort
sina pengar, han ägde inget hemman och
inga stockar, och detta land var för svart
för honom, dess sol för blek, dess vind
för sorgsen och genomträngande; han

var främmande för detta land, som var
ett barbarland.

Bröderna kommo i skymningen ut ur
skogen och nalkades den hvita
herrgården — Filip Lomarks hvita herrgård.

Björkarnas och rönnarnas kronor stodo
fylliga och ogenomskinliga mot den mulna
himlen, och grusplanen kring huset var
blek, och allt var stilla som i drömmen.

Du skall ta en varm dusch och byta
om, sade Filip; sen ska vi äta, och sen
ska vi dricka en whisky och röka en
cigarr, och klockan tolf senast ska vi
vara i säng.

Sen han sagt detta, stannade han och
betraktade sin gård.

Är det inte ett smycke! utropade han.
Det är nästan för godt åt en ensam
herrkarl som jag.

Bröderna logo och gingo in, Filip
vred på den elektriska knappen, och
rummen flödade af ljus; kronorna
glindrade som vattendropp på grenar, de
antika möblernas förgyllningar lyste matt,
taflorna lefde upp, väggarnas dyrbara
tygtapeter fingo en fyllig ton, allt
vaknade till lif i detta intensiva ljus, som flöt
ur matta eller slipade glasbollar — och
våningen låg där med sin fli af tysta,
dyrbara rum.

Hvarför gifter du dig inte? sade
Torsten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1910/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free