Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Caspar Hauser. Af Oscar Wieselgren. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
oscar wieselgren
den gåtfulle ynglingen under hans lifstid
fördes.
Det finns dock verkligen ett arbete,
som åtminstone hvad de yttre
tilldragelserna beträffar korrekt återgifver Caspar
Hausers historia, ehuru äfven det i
omdöme och uppfattning måste karaktäriseras
som en tämligen ohöljd partiskrift. Det
är holländaren van der Lindes »Caspar
Hauser, eine neugeschichtliche Legende
»(Wiesbaden 1887). Som redan undertiteln angifver,
är detta verk anlagt på att bevisa, att Caspar
Hauser var en om än delvis omedveten
bedragare, som blott genom sin omgifnings
öfverspända lättrogenhet fick det skimmer
af mystik öfver sig, som han sedermera
genom omständigheternas makt och sin
egen förmåga att dupera dem, som kommo
honom nära, lyckades bibehålla under hela
sitt lif.
För att bilda sig en i möjligaste mån
klar och fördomsfri uppfattning af
hithörande spörsmål är det i främsta rummet
nödvändigt att taga någon kännedom om
de yttre konturerna af Caspar Hausers
historia. I korthet skizzerad ter denna sig
på ungefär följande sätt:
Annandag pingst år 1828 hände det
sig i Nürnberg, att två borgare, som
tillfälligtvis voro ute på eftermiddagspromenad,
fingo se en yngling på 16—18 år, klädd
i bonddräkt och synbarligen på ett eller
annat sätt vilsekommen. Som svar på
tillfrågan om sitt ärende framdrog han ett
bref, adresseradt till ryttmästare Wessenig
vid sjätte Chevaux legers-regementet; men
då man ville hjälpa honom till rätta,
visade det sig, att man hade att göra med
en psykiskt så godt som alldeles
outvecklad individ. Han kunde blott tala några
fa ord, och han förstod ej till honom
riktade frågor. Däremot var han i stånd att,
då man lyckats få honom att fatta att man
önskade veta hans namn, med stora oöfvade
bokstäfver på en papperslapp rita orden
Caspar Hauser.
Den egendomlige okände omhändertogs
af staden Nürnbergs myndigheter, samtidigt
med att efterforskningar rörande hans
härkomst började anställas. Det bref, som
anträffats i hans ägo, var emellertid
synbarligen endast ett försök att dölja de
verkliga förhållandena och låta saken synas
än mera invecklad än den redan var. Då
dessutom Caspar själf icke var i stånd
att gifva några som helst exakta
upplysningar om sina föregående öden, ledde
undersökningarna icke till något positivt
resultat. Men uppmärksamheten blef allt
mera och mera fäst på denne
egendomlige yngling, som trots sin ålder stod lika
främmande för lifvet som ett barn, och
Nürnbergs stad beslöt att taga sig an hans
uppfostran. Han flyttades från det
fängelse, där han tillbragt sina första dagar i
Nürnberg, och öfverlämnades åt
gymnasialprofessorn Daumer, hvilken åtagit sig att
leda hans uppfostran. I Daumers hus var
det sålunda som han för första gången skulle
möta sin samtids kultur.
Ur pedagogisk synpunkt torde detta
val af lärare icke hafva varit lyckligt, ty
Daumer var verkligen en synnerligen
egendomlig natur. Ehuru med säkerhet en icke
obetydlig begåfning ägde han dock en
öfverdrifven böjelse för dilettantiskt
experimenterande på alla tänkbara områden, och
hans discipel undgick intet af allt detta.
Han fick undergå homöopatisk behandling,
han magnetiserades, han utsattes för
elektriska försök, med ett ord han användes
som objekt för alla de experiment, som
en uppfinningsrik dilettant kan utfundera.
Hvilket ruinerande inflytande en sådan
uppfostran skulle utöfva på hans själslif är icke
svårt att tänka sig. Hvad Daumer själf
beträffar, så blef äfven han med tiden allt
mer och mer egendomlig. Det fantastiska
elementet i hans läggning fick så
småningom helt och hållet öfverhand, och hans
verksamhet tog i hög grad prägel häraf.
En af de uppgifter, som han sålunda ställde
för sig, har åtminstone originalitetens
intresse. Han sökte nämligen bevisa, att
under en lång period af kristendomens
utveckling en af dess mest betydelsefulla
rituella sedvänjor varit — antropofagien!
Caspar Hauser blef emellertid inom kort
ett problem, som diskuterades långt utom
de kretsar i Nürnberg, där han själf
vistades. På grund af de för öfrigt
synnerligen oklara reminiscenser från sitt
föregående lif, som han meddelat Daumer, trodde
man sig kunna sluta, att han var offer för
en förbrytelse. Någon hade af obekant
anledning velat skaffa honom ur vägen men
ej vågat döda honom utan föredragit att
hålla honom dold i fullkomlig afskildhet
från yttervärlden; när han så blef vuxen,
hade man skickat ut honom med ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
