Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ernst Josephsons barndom och hem. Af Karl Wåhlin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl wåhlin.
654
Jag var så ifrig att skynda mig, händerna
blödde af törnen, men jag hade gifvit henne
varmare blod, om hon hade fordrat. Hon fick
sina blad och sitt darrgräs, och nu var
buketten färdig. Hon gaf mig den och smålog, som
du så väl vet att hon kunde. Jag ville
öfverväldigad kyssa hennes hand, men då vaknade
jag, allt var försvunnet, utom en tår som jagade
en annan öfver kinden.*
Ännu i Rom 1878, där han led af
ensamheten och där längtan efter
hemmet grep honom starkare än vanligt,
klagar han i dikterna »Minne» och
»Gel-ly» öfver förlusten af sin barndoms bästa
vän, och i sin förtjusande »Vaggvisa»,
äfven den diktad i Rom, tolkar han i
veka tonfall barnets saknad af den döda
modern:
Susa, susa, björk och lind,
sucka, hjärta lilla!
Tårepilar uti vind
klara pärlor spilla.
Under kullens blomsterprakt
Mamma sig att sofva lagt,
fick sitt barn ej gunga,
ej vid vaggan sjunga.
Hans tillgifvenhet för systern
öfverflyttades på hennes dotter, som fått
ärfva moderns namn, och »Till lilla Gelly när
hon låg sjuk» skickade han från Rom
den cykel af 13 små dikter med motiv
från hans egen barndom, som gifvit mig
stoff" till skildringen af densamma.
På sommaren 1870 ingick Fredrik
Marcus nytt äktenskap med den yngre
af de båda kvarlefvande systrarna, Hilma,
och Ernst ägde framdeles i honom en i
råd och dåd hjälpsam vän, särskildt då
det gällde handhafvandet af hans
tillgångar och förskotterande af behöfliga
medel, när sådana för tillfället saknades.
Ernst undervisades i några år i
hemmet tillsammans med systrarna och kon-
* I dikten »En dröm» (Gula rosor sid. 40)
återkommer detta motiv men uppnår knappast
den åskådliga skönheten i det citerade
bref-fragmentet.
Armerades samtidigt med de båda yngre
af dem i maj 1866 af dåvarande
rabbinen Levysohn. Han var vid denna tid
elev i nya förberedande elementarskolan
vid Mästersamuelsgatan, hvars rektor var
sedermera kyrkoherden d:r A. W. Staaff.
Bland lärarna funnos så framstående
pedagoger som Artur Hazelius, E. G.
Cal-wagen, J. R. Pallin och J. R.
Spilham-mar, och ritundervisningen sköttes af
hofmålaren C. Th. Staaff. Bland
klasskamraterna må såsom sedermera genom
sin verksamhet allmänt bekanta
personer nämnas Herman Lamm, C. O.
Montan och Ernst Davidson. Men den som
Ernst närmast slöt sig till, den ende
som delade hans svärmeri för diktens,
konstens och musikens skapelser var den
rikt begåfvade och såsom musikalisk
talang mycket lofvande Jakob Hägg. För
honom hyste han en innerlig och
trofast vänskap, som bevarades äfven sedan
deras öden fört dem på skilda banor.
Den veke, känslige ynglingen var i
hemmet hjärtligt afhållen af modern och
systrarna. De önskade blott att han
redt sig bättre i skolan* och att han ej
haft så envisa konstnärsgriller i
hufvudet. Både hans far och hans farfar
hade varit affärsmän, och det borde väl
Ernst också kunna bli. Han fick sluta
skolan och erhöll 1866 anställning som
volontär hos S. L. Lamm & Son vid
Stora Nygatan. Men här gick det om
möjligt sämre än i skolan. Han hade
tankarna på allt annat än hvad som skulle
* Från Florens skref Ernst 1877 till sin moder,
på tal om sin italienske språklärare: »Jag lär
väl få mig påpackning för att jag icke kan
min läxa, men jag tror att han börjar bli van
därvid, jag gör åtminstone allt hvad jag kan
för att vänja honom. Jag är fullkomligt lika
dum som i min salig ungdom, om icke värre,
och stundom sitter jagvälmed boken i hand, men
tankarna Gud vet hvarthän de flyga, men att
de äro långt bortom bokpärmarna det är då
säkert. >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
