Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De nyaste konstpraktverken. Af John Kruse. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2/0
john kruse
smak ibland kanske förleda honom till
någon öfverskärning af dem han älskar
och underskattning af dem han inte
sympatiserar med. (Men hvilken kritiker af sin
samtids konst har ej gjort sig skyldig till
liknade fel?) I Leonardoboken, där det ibland
en smula fränt personliga borde ha mera
mildrats, märkes det dock äfven i en
stundom onödigtvis skarp polemik mot andra
forskare och väl positiva omdömen om
vissa mycket kvistiga problem. Men ingen
skall heller kunna förneka den eld och
det lif, som genomgår boken från början
till slut, eller undgå att värmas af just detta
personliga tillägnande, hvarom densamma
alltigenom bär vittne.
Till tjänst för dem, som i Stockholm vilja
studera Leonardo, kan nämnas, att i nationalmusei
gravyrsamling sedan 1908 befinna sig, delvis genom
gåfva af trenne mecenater (Fru Thérese Andersson,
skriftställaren Klas Fåhraeus och d:r Albert Pauli), 24
från Paris 1893, 1898 och 1901 utgifna volymer med
reproduktioner af mästarens teckningar i Windsor
och hans studier öfver fåglarnas flykt.
Sammastädes finnas den lärde engelsmannen Sidney
Col-vins stora verk öfver utvalda teckningar i Oxford,
hvaribland flera mästerverk af Leonardo befinna
sig. äfvensom andra samlingsverk öfver kontinentens
teckningssamlingar med talrika verk af mästarens
ritstift. Kungl. Bibi. harifjol inköpt Kavaisson-Molliens
magnifika upplaga af Leonardos manuskripter i
franska institutets bibliotek, 6 volymer (1881—91),
samt har för öfrigt monografierna af J. P. Richter
(1880), G. <ie Séailles {1892), IV. von Seidlitz (1909)
m. fl. Leonardoverk.
Werenskiold-Udgave af norske Folkeeventyr.
Werenskiold. Samtlige Studier og Tegninger til
Norske Folkeeventyr ved P. Chr. Asbjörnsen,
Jörgen Moe og Moltke Moe. Facsimileudgave.
Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag.
Kristiania og Kjöbenhavn.
Den som gassar sig i solskenet i Molde,
där det ligger på södersluttningen vid den
långa blanka fjorden och som ett slags
nordisk riviera prunkar med yppig grönska,
med läckra frukter och färgrika blommor,
icke minst rosor och pelargonier, ser på
andra sidan den vida vattenspegeln en
underbar syn, den långa raden af
Romsdalens hundra vilda fjäll. Topp vid topp
eller rättare spets vid spets torna de upp sig
i fjärran, dessa nyckfulla, väldiga berg,
bildande en värld för sig, snöskimrande,
fantastisk, underligt lockande i sitt blåa och
hvita majestät och sin rika mångfald,
bildad af de största med hvarandra
kämpande motsatser. Och tar man så en
vacker dag ångbåten dit öfver och tränger in
i Romsdalens allt smalare pass mellan de
skyhöga, brant stupande bergen, så tycker
man till sist att man kommit till en helt
annan värld än den vanliga, ja till
själfva bergakungens slott. I djärfva
sicksacklinjer sluta de tvärbranta eller
öfverhängande klippväggarna högst uppe mot luften:
allting går där liksom upp och ner, höga
gaflar, tinnar, torn och afsatser stiga fram
och försvinna, allt kallare, dystrare och
sollösare blir det nedanför »Troldtinderne»
i den trånga dalen, där älfven skummar
och snöfält ligga kvar på bergsidorna
ännu sent på sommaren och man väntar till
sist nästan att få se de svarta trollen
komma flåsande och luffande, luktande »kristet
blod» med sina långa förfärliga näsor och
blickande vildt ikring sig med glödande
ögon.
Den som känner Norges natur förstår
den stora roll som trollen måste spela i
de norska folksagorna. Men äfven stora
kulturella genier som Ibsen och Grieg visa
sig som sitt lands söner genom ett
mästerligt begagnande af trollvärlden och dess
motiv för dikt och musik. Per Gynt är
här ett godt exempel.
Den bildande konsten i Norge har
naturligtvis icke heller försummat någonting
för densamma så tacksamt och eggande
som att gifva lif åt trollvärlden,
folkfantasins urgamla, men något dunkla skapelse.
Kittelsen är i synnerhet och med rätta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
