Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskt folklynne och emigrationen. Af Carl G. Laurin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
CARL G. LAURIN
Han har nu i bilaga XVI af den digra,
i sanning för allvarligt tänkande svenskar
förfärande emigrationsutredningen utvecklat
och belyst, hvad han förut yttrat, i en serie
aforismer, hvilka borde begrundas af
hvarje svensk man och kvinna. De äro någon
gång roande men oftast oroande. Det
finnes ibland tillfällen, då pressen visar en
mycket stor ifver att skaffa sig offentliga,
ännu för allmänheten okända handlingar,
nämligen då dessa äro af skandalös natur.
Denna bok är en offentlig handling af
nästan genomgående skandalös natur, af
hvilken man har rätt att trycka af hvart
enda ord.
Då i en officerskår eller i en
socialistisk fackföreningsstyrelse har händt någon
skandal, t. ex. att en summa försnillats,
håller någon därtill befogad ibland ett
för tillfället lämpadt tal, brännmärkande
brottet och uppmanande de närvarande att
tillse, att summan ersättes, samt slutar väl
gärna med en förmaning, att det sagda ej
får tränga ut till allmänheten. I detta fall
lär väl saken ej kunna hållas hemlig för våra
grannar, hvilka dessutom redan anat ett
och annat. Kanske frågar någon: »Men
hvad i Herrans namn ha vi svenskar då
gjort för något illa?» Professor Sundbärgs
bok handlar om de fel i vårt nationallynne,
som bidraga till utvandringen. Han har
här, som han säger, den mindre angenäma
plikten att lysa upp så mycket som möjligt i
fråga om skuggsidorna i det svenska
samhällslifvet, och här är ej fråga om
partisynpunkter, höger och vänster; konservativa
statsråd och ungsocialister ha alla något
att taga åt sig. Endast den, som med
glädje konstaterat våra förtjänster fullt ut,
kan göra anspråk på att bli hörd, när han
utan klemighet framhåller felen. Hvad
själfaktning betyder för individen, är
nationalkänslan för folket. En man utan
själfaktning kan vara mycket begåfvad och
hygglig men är i stort sedt ryggradslös,
det samma gäller folk utan nationalkänsla.
Man kan lefva så länge i ett rum med
förskämd luft, att man ej själf känner det,
och vi hade lefvat så länge i
antinatio-nalismens stinkande luft, att vi funno den
vara alldeles särskildt frisk. Jag hoppas
och tror dock, att författaren har rätt i att
vi vaknat, och jag delar alldeles hans känsla
af »oändlig befrielse att vi ändtligen äro
öfver det tidehvarf, som vi sofvit öfver».
Sofvit öfver? Ha vi sofvit under de 40
år, då den odlade arealen nästan
fördubblats, då den svenska industrien blifvit till;
under de 30 år då svenska hären och
flottan nyskapats, då vårt nationella
välstånd förökats som aldrig förr, då
kroppsarbetarna kämpat sig fram till en
lefnads-standard, som skulle varit ofattbar för deras
fäder, då vi grundat skolor, både
elementar- och folkskolor, där de mindre
bemedlade i alla klasser få gratis ypperlig
undervisning, då svensk konst och svensk
litteratur blomstrat? Ja, vi ha sofvit som
svenskar. Allt detta har tillkommit under
»olust i landet», under ett ideligt gnatande
och tjatande på Sverige och det svenska,
men nu börja de högre klasserna på att
vakna och skämmas, och snart kommer
turen till de mindre bemedlade att inse,
att den svenska friheten och den svenska
rättvisan, som man gycklat så mycket öfver,
kanske ändå hade sina förtjänster, t. o. m.
jämförda med
idet stora landet i väster,
där ingen kung finnes och inga kitsliga präster.»
Vi ha genomlefvat en tid af nationell
förnedring utan att ha vetat om det, ty
man vet ju ej om, att man sofver. Man
kan ha alla skäl att bedja bönen »Inled
oss icke i frestelse» och ändå tycka, att
det ej är mycket med den opröfvade
dygden. Vi ha i Sverige under 1800-talet
saknat nationell väckelse och därigenom
gått miste om det enorma värdetillskott
Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike,
Italien och flera andra europeiska stater haft
under samma tid.
Om en liten svensk pojke sprungit
omkring med en matrosmössa bärande
inskriften »H. M. Dreadnought», hade han
väl knappt väckt andra tankar än: »Måtte
vi aldrig få någon svensk Dreadnought i
flottan». Jag undrar om det skulle verka
otrefligt på någon nu, om på hans ljusa
hufvud sutte en rysk matrosmössa med »H.
M. Pultava»? Det finnes få saker, som
äro så motbjudande som fanatisk
nationalism, om det ej skulle vara fanatisk
anti-nationalism, men är det behöfligt att varna
en nästan ohjälplig slösare för girighetens
vådor? Kan man ej först få läxa upp
honom och det ganska länge för hans
lättsinniga sätt att umgås med pengar?
Vi ha bättrat oss, det är sant, och
det var i grefvens tid. Man kan nu få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
