Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ny svensk lyrik. Af Olof Rabenius. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
OLOF RABENIUS
klumpighet förgäfves trefvar. Ogripbar
som morgonrodnaden silar poesin igenom
vetenskapens järnmaskor och ler sitt ljusa
oberörda löje åt det groteska trollets
utrotningsförsök. Sin idealistiska lifstro
bekänner skalden med manlig öppenhet i
»Trots» och »Stolthet», och tankedikten
»Evolution» häfdar själens och det
öfver-sinnligas rätt inom utvecklingen. I »En
citterspelares Apollohymn» kväder han till
sin gud:
— — Apollo, gif att din egid föröder
af skyar i din eter hvarje spår!
Ty fast mitt vemod du i toner vände,
jag pröfvat dock, att hvad jag stoltast kände
var färgadt af azurens höga ro,
som öfver festligt gröna ängar spände,
du Härskare, din middagsgyllne bro.
Med dessa verser har Vetterlund själf
bäst angifvit sitt väsen som diktare.
Bokens konstnärliga egenskaper ha
redan i det föregående vidrörts; förtydligande
kan emellertid ett och annat tilläggas.
Form-gifningen är genomgående, trots det ofta
obestämdt vibrerande innehållet, klar, och
äfven när skalden gör skuggbilder, förbli
teckningens konturer distinkta, om än på
arabeskens vis. Flyktigt men dock fullt
åtkomligt materialiserar han det
okroppsliga och rent själiska, och hans konst
består kanske främst i den förmåga, hvarmed
han i glimten infångar en flyende stämning
och fasthåller ett skymtande drömväsen.
Många exempel skulle kunna anföras; det
följande må vara nog:
I vinternätter vaknad,
i strålars hvita bad,
det böljar en saknad
genom tigande stad.
Ej. möta eller väga
du kar. dess förlopp,
och aldrig skall du säga
hvad som väckte den opp:
En främmad gatas eko blott?
Ett ljud, som far vill,
när månen öfver zenit gått
och natten är still?
Ett drag på violinen
genom dunklets djupa flor?
Ett skuggspel på gardinen,
där din älskade bor.
Så snuddar en fågelvinges skugga öfver
åns vattenspegel, men den har fäst sig i
målarens öga, och han återger den med
ett streck på sin duk. Eljest är det luften
i dess dagar och dallringar, alltjämt blott
i dess ljusa toner, som Vetterlund
företrädesvis behandlar i sina poetiska målningar.
Vid första påseendet — jag talar af egen
erfarenhet — märker man ej alltid den
finhet, hvarmed de äro utförda, säkerligen
beroende därpå, att färgerna synas för
jämna och belysningseffekterna ej
tillräckligt kontrastera. En förnyad anblick skall
dock efterlämna ett gynnsammare intryck
och uppenbara det diskreta samspelet af
lätt skiftande valörer. Nekas kan dock ej,
att flere af dikterna verka tunna och glesa
i sitt uttryck och att de — för att taga
en jämförelse från musiken —
understundom anslå ackord, som äro oskuggade och
nyanslösa som oktaver. Vetterlund är ingen
stor skald, men han är en egenartad gestalt
i vår vitterhet, som med sina gamla och
nya dikter nu skall vinna ökadt tillträde
till vårt folk.
Birger Mörner har åter bestigit den
svenska parnassen och under året hunnit
utgifva tvenne diktsamlingar. Väl falla de
båda inom småkonstens område, men de
vittna om icke ringa esprit och litterär
kultur, och författaren utför sina miniatyrer
med klart medvetande om sina syften och
full behärskning af sina medel. Något af
den konstskicklighet, som tillhör
handtverks, har här förmält sig med mondän
bildning, och produkten har blifvit välgjorda
och eleganta småsaker. Versplastiken är
väl icke alltid oklanderlig, och äfven med
skyldig hänsyn tagen till genrens
begränsning, till hvilken således äfven författaren
är bunden, kan man icke påstå, att Mörner
uttömmer dess rikaste möjligheter. Hans
dikter äro dock i allmänhet fullt njutbara,
och man fastslår inför dem sanningen att
det är bättre att lyckas inom det lilla än
misslyckas i det stora. Gyllene bin är en
samling sonetter, som innehålla
situationsbilder ur Napoleons lif i dess skilda
karaktäristiska facer. Hvad författaren med mest
framgång ger är några idylliska
mellan-scener i världsskådespelets hufvudakter, och
af hithörande dikter förtjäna särskildt
framhållas: Sånger från Malmaison och
Grefvinnan Walewskas sånger, som utgöra några
lösryckta blad ur Napoleons kärlekssaga.
Med både värme i tonfallet och prägnans
i uttrycket slutar en af de sistnämnda, hvari
hans polska älskarinna sjunger till sin son:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
