Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Prins Eugen som Stockholmsnaturens skildrare. En studie. Af Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
AXEL GAUFFIN
MATSALEN A VALDEMARSUDDE.
karaktärsdrag, skall snart finna, att
den sida som företrädesvis återspeglas i
folkkaraktären är mälarnaturen. Det är
den som skänker stockholmaren hans
lätta, sorglösa lynne, utan tanke på
morgondagen och utan någon alltför
stark samhörighetskänsla med en
svunnen stormaktstids blodiga minnen. När
han drar ut till sin älskade skärgård, så
ter den sig för honom med sina bära
bergknallar lika leende gemytlig som en
speglande mälarvik. Så visar också den
stockholmske diktaren och konstnären
af andra rang en oförmåga att taga
skärgårdsnaturen på allvar. Han ser endast
dess pittoreska drag, det flyktiga
solglittret öfver land och vatten. Och så
blir Elias Sehlstedt den typiskt
stockholmske skärgårdsskildraren, där han vid
punschbordet gnolar sina jovialiska vi-
sor, burna af en hjärtlig och
anspråkslös optimism.
Prins Eugen har ingenting
gemensamt med denna genomsnittstyp. Det
är allvaret, stundom ljust, stundom
svår-modigt, alltid äkta, som sätter sin
prägel på hans konstnärsskap, det är
hängifvenheten i hans naturdyrkan, det på en
gång intensiva och diskreta i de
konstnärliga uttrycksmedlen för fröjd och
smärta — allt detta är det, som har
gjort honom rustad för sitt kall af den
svårtillgängliga, skiftande
stockholmsnaturens målmedvetne och inspirerade
uttolkare.
I det praktfulla verket »Svenska
landskap», som utkom 1905 och
innehåller 30 reproduktioner i färg efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
