Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Berlins teatrar. Af C. D. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BERLINS TEATRAR
287
GRUPP UR SUMURUN. KAMMERSPIELE.
vildhet, den elementära kraft, som är
Achilles’ väsen.
Moissis hela konst framstod på det
mest betagande vis i hans Patrokles,
som inte kan gifvas med mera gratie och
skönhet. De grekiska furstarna kunde
däremot ha varit litet mindre obetydliga
och litet mera furstar. Uppsättningen
röjde samma förtjänster som Penthesilea,
och det förefaller alldeles uppenbart, att
Schmidtbonn arbetar med den
Reinhardt-ska teaterns resurser för ögat.
På Kammerspiele framfördes äfven en
pantomim. Denna intressanta och för
skådespelarkonsten i hög grad lärorika
konstart har ju så godt som ingen alis
spridning i vårt hemland, en gifven brist äfven
med tanke på pantomimens ifriga utöfning
i Danmark. Den enda konstnären på
området är väl fru Gunnel Holzhausen, hvars
försök denna vinter på Stora Teatern i
Göteborg betecknande nog
missuppfattades. Kammerspieles pantomim bär det
fantastiska, namnet Sumurun^ en parafras
öfver orientaliska sagomotiv af Friedrich
Freksa med musik af Victor Hollænder.
Pantomimens handling synes mig vara en
smula väl utspunnen i sin första del,
medan slutet blir nog så dramatiskt. Ej
heller äro den orientaliska sagans
poetiska resurser utnyttjade så mycket som
möjligt är inom denna ram. Men det
finns ända tillräckligt af svärmisk kärlek,
förvecklingar och kanske främst humor £
»Sumurun» för att intressera oss — den
originellaste figuren är onekligen den
puckelryggiga en Pajazzo, som under en hel
följd bilder är skendöd och slänges åt alla.
kanter för att slutligen återuppstå och bli en
räddande ängel. Musiken är ganska
banal, uppsättning och spel alldeles
förträffliga och lysande prof på Reinhardts
regi-Scenerierna äro de mest förtjusande poem,,
smäckra former och skiftande färgspel
utan någon öfverlastning. De spelande,
bland hvilka Moissi befinner sig, utveckla
en synnerligen liflig och uttrycksfull plastik,,
de sky ingalunda den rent sinnliga charme
och djärfhet, som måste utvecklas i en
orientalisk pantomim, danserna utföras med
en gratie och ett lif, som lyckligen
undviker den traditionella balettens konster.
Om de öfriga teatrarna jag hann med
är icke mycket att säga. Lessingteatern
styres för sista året af den åldrige Brahm
med en trött spira. Där uppföres vecka
efter vecka genomgående samma program
och tyvärr inte särdeles märkliga ting. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
