Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Sophus Bugge och hans insats i den nordiska kulturen. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världsrykte. Men forskarna på det humanistiska
området bli sällan kända och
uppskattade utanför sin egen tämligen trånga
krets: deras verksamhet har ju endast
föga betydelse för det praktiska lifvet
och kan därför blott i ringa mån påräkna
en bredare publiks intresse. Historien
och de estetiska disciplinerna äro väl de
populäraste af de humanistiska
vetenskaperna, samhällsläran och filosofin
därnäst. Men språkforskningen är icke och
har väl knappast någonsin varit populär,
af lätt förklarliga skäl.
Och likväl blef språkforskaren Sophus
Bugges namn vida frejdadt i hela Norden,
ja i hela den germanska världen, äfven
utanför fackmännens krets. Visserligen
kan hans namnkunnighet ej uthärda
jämförelse med Ibsens eller Griegs, men för
en språkman är den ensamstående i
Norden. Hans lof har ej sjungits med
full hals Europa rundt, tvärtom har han
skymfats, smutskastats och brännmärkts
som förrädare mot sitt fosterland och
hela den germanska stammen. Men
likafullt blef han slutligen erkänd som en
af sitt lands och hela Nordens största
söner, som en af samtidens och alla
tiders, alla lands största språkforskare.
Hvart hånsord, som slungats mot honom,
studsade tillbaka och drabbade smädaren
själf. Ty Sophus Bugge var för
stor, hans ära för lysande för att nidet
skulle ha kunnat skada honom. Som
högfjället reser sig öfver de låga
kullarna och strålar i snöglans vidt öfver
nejden, så reste sig Bugge öfver sin
omgifning, så strålade hans snille utöfver
ändlösa vidder. Han kunde ej undgå
att synas äfven fjärran från. Med fog
kan man sätta i fråga, huruvida Norge
någonsin alstrat ett större och
mångsidigare snille, ja om det någonsin har
ägt ens hans jämlike. Ej många män
har det funnits i hela Norden, som
värdigt kunna nämnas vid hans sida, och
heller ej mångas verksamhet har kommit
hela Norden så till godo som hans.
Bugges död var ett nästan lika
kännbart slag för Sverige, Danmark och
Island som för Norge. Lik en fornnordisk
höfding strödde han med rund hand
omkring sig gåfvor åt sitt folk, eller
rättare sina folk, ty han älskade dem
alla; och de gåfvorna voro bättre än
silfver och guld.
Elseus Sophus Bugge föddes den
5 jan. 1833 i Larvik. Redan vid femton
års ålder tog han studentexamen och
nio år senare, 1857, filologisk
ämbetsexamen. Med statsunderstöd företog
han under de närmast följande åren
studieresor till utlandet och blef 1860
universitetsstipendiat i jämförande
språkforskning. År 1864 utnämndes han till
lektor (= e. o. professor) och 1866 till
professor vid Kristiania universitet, och
på den posten förblef han verksam till
sin död, den 8 juni 1907. Under sina
sista lefnadsår var han nästan fullkomligt
blind, men likväl fortsatte han med
lika brinnande håg som förr sitt
vetenskapliga arbete, hjälpt af en ung norsk
filolog, Magnus Olsen, som var hans
öga och högra hand och nu är hans
efterträdare i professuren.
Stort är det vetenskapliga fält, som
Sophus Bugge har röjt och odlat, djupt
gick hans plog, och rika voro de
skördar, som spirade upp, där den hade
gått fram. Det är de vetenskapliga
facktidskrifternas och konversationslexikonens
sak att i detalj redogöra för
hans verk. Här skola blott de för den
nordiska kulturen viktigaste sidorna
däraf beröras.
En mångsidigare språkman har Norden
aldrig ägt. På alla den indoeuropeiska
språkvetenskapens områden var
han hemmastadd. Om han ock
företrädesvis sysslade med de nordiska
språken, gaf han sig flere gånger in äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
