Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Skånska konstnärer. Af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
PAUL ROSENIUS
^w^w^^gm^mm^^i^mm^^^^ •’
SKÅNE. OLJEMÅLNING AF FRITZ KÄRFVE.
återgifvandet af ljuseffekter. Om också
hans färg måste anses rätt slätstruken
och i saknad af must och djup, verka
dagrarna öfver hans taflor ofta tilltalande.
Hans gärdar på den långböljande
slättjorden kunna ligga i klaraste solglans,
han kan låta solen bländande rida på
•ett ladugårdstak, och i »En gård i
skymning» smyger dunklet, känsligt och
stäm-ningsdigert, omkring korsvirkeslängorna.
I Herman Österlund råka vi på ett
litet skogstroll på godt och ondt. Det
blir för mycket att säga en Pan, men det
går an att säga en faun som spelar på
landtliga pipan. Han lockar och lockar
»oss in uti skogarna, och han visar oss
någon gången verklig helgdagssyn: på en
af hans taflor från en bergskog i Spanien
har jag sett himlen i drömmande vacker
hvila mellan trädens kronhvalf, och den
mjuka, varma stillheten i sommarens
kvällsljus öfver skog och glänta har jag
rsett på hans taflor från Nackarps dal.
Jag önskade att han oftare målade med
detta hjärtats allvar, som glömmer att
taga hand om kälkborgarna. Jag är rädd
för att han något ofta lämnar »tigandet
i skogen» och söker sig fram till
marknadsplatserna för att bjuda menigheten
på vulgära små förnöjelser i »det gröna».
Om jag i anslutning härtill nämner
Ernst Norlind, så är det därför att hans
omfångsrika väsende också till någon del
gömmer på gycklaren. Strängt taget
är man ju inte mer än en normal
människa, om man med Strindberg har
gemensamt »denna sällsamma blandning af den
djupaste melankoli och det rysligaste
lättsinne». Men hvem skulle väl ana, att den
dystre tänkaren på Trulsons tafla helt
hastigt och lustigt skulle kunna föras
öfver golfvet i en dansorgie hämtad från
Moulin rouge? Det är det vanskliga vid
förståendet och värdesättningen af Ernst
Norlind att förmå skilja fram ur det andra
detta som Peer Gynt i ett eftertänksamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
