- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
155

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Syster Dorotea. Af Marianne Gelotte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SYSTER DOROTEA

Af MARIANNE GELOTTE



DET VAR PÅ DEN TIDEN,
när den heliga fru Birgitta
nyss hade dött ute i Rom
och hennes dotter, fru Karin,
var abbedissa i Vadstena kloster.

Då lefde där en ung nunna vid namn
syster Dorotea. Hon hade kommit till
klostret redan som barn. Hennes
föräldrar, som sågo, att hon hade ett varmt
och hängifvet sinne, hade bedt att få
sända henne dit, ty de hyste stor tillit
och mycken vördnad för den heliga fru
Birgitta och räknade det som en likaså
stor ära att få sin dotter in i hennes
kloster som att sända henne till
konungens hof.

Så kom den lilla Dorotea till klostret,
tolf år gammal, med hjärtat fylldt af
undran och bäfvan inför det heliga, som
skulle vederfaras henne.

Och när hon första gången blef iklädd
den grå kåpan och med slöja och dok
vandrade bland de andra systrarna in i
klosterkyrkan, då var hon uppfylld af
stor förväntan. Och när hon knäföll
framför bilden af den heliga modern och
såg upp i hennes anlete, då tycktes
det henne, att ett leende flög däröfver,
och att Jesusbarnet sänkte sina utsträckta,
välsignande armar nedåt mot henne. Då
fylldes hennes själ af en så stor värme,
som skulle den sprängas, och hon sade
till sig själf, att hon af alla krafter ville
tjäna den kära, heliga Fru modern och
hennes älskade son.

Det var med stor ifver i hjärtat, som
hon under de följande dagarna grep sig
an med det förelagda arbetet, och man
såg henne med ett hängifvet och
bestämdt uttryck i ansiktet uträtta alla de
sysslor, som hennes faders tjänare förr
brukat utföra åt henne.

Syster Dorotea var den yngsta i
klostret, och de andra nunnorna kunde
ej låta bli att följa den späda gestalten
med blickarna eller sakta smeka de mjuka
barnakinderna, när de trodde, att ingen
såg det. Den blida och milda fru Karin
brukade också se på henne — med ögon
som en moders, men hon höjde aldrig
handen till en smekning. Och ändå
kände den lilla systern, att ingen älskade
henne så som hon.

Ofta steg nog i den lilla systerns
hjärta en längtan efter föräldrarna, den
stränge, nästan hårde fadern och den
blida modern, efter de lekande och
bullrande syskonen, efter fädernegården med
allt dess folk och korna, som hon besökt,
och hästarna, som hon ridit. Då hände
det stundom, att tårarna trängde fram i
hennes ögon, men hon bet sig i läpparna
och försökte hålla dem tillbaka. Och
alltid kände hon en stor ånger öfver att
ha kunnat längta efter något annat än
den heliga modern, och i sitt hjärta bad
hon om förlåtelse för denna synd. När
det var den grönskande årstiden, brukade
hon då gå ned i trädgården och plocka
händerna fulla med blommor, som hon
band till buketter och kransar. Så smög
hon sig in i klosterkyrkan och lade dem
på Mariabildens altare, och på
Jesusbarnets arm hängde hon en krans. »Kära,
älskade Fru moder», bad hon. »Du vet,
att jag vill älska dig öfver allting. Hjälp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free