- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
235

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur Bulgariens nya litteratur. Af Alfred Jensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BULGARIENS NYA LITTERATUR

235

af den stora hjältedikten Krvava pesen,
Sången om blodet*

Det är samma historiska ämne som
Va-zovs roman »Under oket», men vida mer
fördjupadt, ty Slavejkov har mindre
återgifvit de yttre händelserna i den gamla
romantiska stilen, utan lagt hufvudvikten på
den inre karaktärsteckningen af det
bulgariska folket. Det är ett verkligt klassiskt
epos, sådant som det numer torde kunna
skapas endast hos ett »ungt», af
nutidskulturen ännu föga berördt bondefolk, och
diktverkets hjälte är ingen viss person, utan
hela folket, förkroppsligadt i »fader Balkan»,
som från sin titaniska höjd blickar ned på
människolifvet, ingriper i folkets öden och
slutligen från Schipka-passet vräker ned
sina snömassor i harm öfver att hans
olympiska ro blifvit störd. Allt hvad Slavejkovs
fader och dennes husvilla vapenbröder
ge-nomleft och lidit under det svåra
pröfnings-året 1876 får här sin poetiska förklaring
och försoning. Det är en lofsång öfver
det bulgariska folkets återuppståndelse ur
den historiska glömskans natt, liksom en
stjärna, längesedan försvunnen för
människoblicken, åter blir synlig på himlen.

Från längst förflutna dar, då uti glömskans famn
mitt folk sjönk spårlöst ned och endast spridda namn
än lefva kvar af dem, som uti dödens grifter
förmultna, når ännu — tack vare gamla skrifter ■—
dock än till oss ett bud, som väcker hopp och tröst,
och inom oss förnims ett genljud af en röst,
som hviskar aningsfullt om en försvunnen stjärna,
som tändas skall igen. För den, hvars visa hjärna
blott söker smått förnuft, är detta en legend,
ett skrock, en gammal dikt, en saga trodd och känd
af spåmän och af barn. Men för de verkligt lärde
dock denna sägen haft och hafva kan ett värde.

Ty astronomens blick, som långt i rymden spanar
i sömnlös natt, ända den svunna stjärnan anar
och si, hans starka tro blir icke bragt på skam,
ty stjärnan, som var släckt, ånyo träder fram.
Med fröjd fjärrskådarn ser, hur stjärnan återvänder
och ibland himlaklot sin gyllne krona tänder
på nytt, en drottning lik, som åter stigit opp
på tronen...

Sådant var också ditt lefnadslopp
mii, arma fosterjord: en slocknad stjärnas sägen i
O stjärna, du som svann, sen du på långa vägen
förirrat dig i natt och endast lämnat kvar
ett bleknadt minne af hur lysande du var —
jag skåda hafver fått, hur pånyttfödd du blifvit.
Och Herren själf det är, som mig det varfvet gifvit
att prisa med min sång din nya födseldag___

* Svensk öfvers, af Alfred Jensen. 1913. Sthlm.
P. A. Norstedt & Söner.

PENTJO SLAVEJKOV.

Pentjo Slavejkov fick redan i sin
barndom upplefva sitt fosterlands befrielse, men
det förunnades honom hvarken att få åhöra
och skildra den blodiga sång, som 1912
gaf eko ända fram till Konstantinopels
murar, eller att få fullt afsluta sitt mästerverk,
hvars näst sista sång endast föreligger i
utkast. Han dog, som Mickiewicz och Byron,
i frivillig landsflykt på klassisk mark —
det var en junidag 1912 i den lilla staden
Brunate vid Comosjön.

Med Pentjo Slavejkov bortgick den siste
store skalden från den stora
befrielseperioden.

Hans namn betecknar också början till
ett nytt skede i Bulgariens vitterhet.

Huru skall Bulgariens andliga
utveckling gestalta sig? Hurudant det slutliga
resultatet än må blifva af det stora
Balkan-kriget, lider det dock inte tvifvel, att det
har haft en stor väckande betydelse för
sydslaverna och att det skall få stora
verkningar i litteraturen. Det s. k. Gamla
Serbiens naturliga införlifvande med det
serbiska konungariket, hvarigenom den af
stormaktspolitiken resta skiljemuren mellan
serberna i konungariket och deras bröder i
Montenegro nedrifvits, samt möjligheten för
det inklämda Serbien att få tillträde till
ett haf måste i hög grad vidga serbernas
andliga intressesfär. Äfven de kristnas
befrielse från det turkiska godtycket i
Makedonien bör vara ägnad att främja utveck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free