Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sergel och antiken under de romerska studieåren. Af Harald Brising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERGEL OCH ANTIKEN
IOI
FAUN. STATY I MARMOR. I museet i Helsingfors.
framträdande rättar sig efter gestaltens
läge — annars skulle resultatet blott hafva
blifvit en liflös écorché. Faunen är ett
verkligt examensprof i detta afseende.
Men den vore icke hvad den är, om
det stannade vid detta, ty det är dock
på det inre lifvet det slutligen kommer
an. Man kan knappast finna någon mera
efvande figur i konsten, den formligen
spritter af lif i alla leder. Det är
visserligen en hvilande gestalt, men hvem väntar
sig icke att den i hvilket ögonblick som
helst skall resa sig och göra ett satyriskt
bocksprång? Midt i den lättjefulla posen
förnimmer man en inre spänning, en
elektrisk kraftkälla som när som helst kan
urladda sig. Därför kan jag icke riktigt
instämma hvarken med Nyblom, som i
anletsdrag och figur ser »det mattade
rusets salighet», eller med Lange, som
tänker på morgonen efter en nattlig
bacchanal. Faunen är ännu midt uppe i
feststämningen, han har ännu stafven och
vindrufsklasen i händerna. På sin höjd
har han lagt sig att hvila och slumrat
in för några ögonblick; nu vaknar han
och skuggar med armen mot solen som
lyser honom i ögonen. Han sträcker sig
behagligt på bockfällen, som han bredt
ut öfver sin vinsäck. Hvart ha hans
följeslagare tagit vägen? Hör han icke
på afstånd ljudet af cymbaler och flöjter?
Sergel har tagit upp ett problem, som
sysselsatte de gamle, nämligen: rörelsen
i hvilan. Den förste som löste det i
fråga om stående figurer var Polyklet
i Doryphoros och Diadumenos, bägge
gestalter i hvila, men pä gränsen mellan
tvenne rörelsemoment. Den sittande
Hermes af brons i Neapel visar hur
uppgiften behandlades af den lysippiska
skolan.*
I fråga om liggande figurer finner
man knappast ens i antiken ett mera
talande exempel än Sergels faun. Den
* »Detta är den bästa figur de funnit», säger
Sergel i dagboken från Neapelresan. Göthe, Sergel,
s. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
