Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pius X:s kyrkoregering. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 o6
HJALMAR HOLMQUIST
och folkens rådgifvare. Han är hufvudet,
under hvilket ingen känner sig
tyranniserad, ty han företräder Gud själf. Han
är fader i ordets egentligaste mening,
och han förenar i sig allt det, som för
eder är heligt och gudomligt och kan
vara värdt att älska.» Men i detta
yttrande speglar sig ock, att tiderna nu äro
delvis andra än de voro, när Pius X:s
förebild, äfven beträffande val af
påfve-namnet, Pio nono, introducerade den nya
ultramontanismen i kyrkans centrum.
Kyrkan befinner sig nu från en sida sedt
i ett tvångsläge, skapadt genom
sekula-risationerna, kyrkostatens och den
världsliga påfve-furstens upphörande och
den moderna statsmaktens principiella
vägran att genomföra den kyrkliga rätten.
Därför rör sig nu ock kampen i delvis
nya former. Under två hufvudsynpunkter
samla sig de åtgärder, som karaktärisera
Pius X:s kyrkoledning: intensiv
samling af de inre krafterna och stegring af
katolicismens politiska makt; folkvärldens
förankrande med hjärta och samvete vid
kyrkoläran, för att på basis häraf med
andliga medel den politiska makten må
kunna återvinnas. Så väldig än den
katolska kyrkoinstitutionen står kvar, så
har institutionen dock i det nutida
kultur-lifvet icke kunnat ensam bilda det
tillräckliga värnet om katolicismen. Denna
har i viss mån nödgats in på den väg,
där den institutionellt svagaste religionen,
den tyska lutherdomen, gått längst; den
en gång i fråga om läroteorier faktiskt
mycket vidhjärtade katolska kyrkan har
gifvit sig allt mera hän åt sträng
renlärighet, visserligen icke blott till skydd
utan som nytt medel till gammalt
världsherravälde.
Samlingen af katolska kyrkans inre
krafter begynte Pius X på rätt sätt genom
att som sitt mål sätta fronihelslifvets
höja7ide; han tillkännagaf i sin första
encyklika 1903 sitt mål vara att »in-
staurare omnia in Christo». Här står
en brinnande personlig öfvertygelse
bakom. Mycket har uträttats, särskildt för
att ytterligare stärka det som är
katolicismens karisma: den obetingade
vördnaden för det religiösa och den
uppoffrande kärleksverksamheten. Intet år
har gått utan nya påfliga förordningar
och uppmaningar för bättre religiöst lif;
och en verklig lyftning kan mångenstädes
konstateras. Pius har försökt skaffa bättre
präster genom en omgestaltning af
prästseminarierna, som, om den kunde
genomföras, skulle betyda en revolution
i den katolske genomsnittsprästens
bildning; och han arbetar på flera vis för
en bättre religiös folkundervisning.
Ordnarna och de religiösa samfunden ha
under Pius fått ännu mera gynnad
ställning i kyrkolifvet än förut. Han har
uppmuntrat eukaristiföreningar för
flitigare nattvardsgång, ifrat för mera bikt
och 1910 förlagt första bikt och
kom-munion tillbaka till den tid då barnen
först kunna känna andakt (omkr. 7 år),
ett påbud som dock visat sig vara ett
tveäggadt svärd, då bikten i ovarsammas
händer verkar religiöst förödande, och
då ofta den första kommunionen blir den
enda. Den allmänna moraliska känslan
har Pius på flera sätt sökt hålla uppe,
delvis genom rätt detaljerade påbud,
såsom dekretet 1912, att andliga icke få
öfvervara mottagningar och offentliga
bjudningar, där damer uppträda
dekolle-terade. — Pius har särskildt intresserat
sig för att söka gifva gudstjänsterna och
deras musik en värdigare prägel; de för
de katolska andliga plågsamt långa
dagliga breviariebönerna blifva från 1915
väsentligt förenklade. När Pius under
inverkan både af omtanke om
helgdagarnas värdiga firande och af italienska
social-ekonomiska behof 1911
begränsade antalet obligatoriska katolska
helgdagar (bl. a. borttogsMariaBebådelsedag),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
