- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
405

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pius X:s kyrkoregering. Af Hjalmar Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIUS X:s KYRKOREGERING

405

har han visserligen fått stöd af ett
kungligt edikt i Italien 1913, men däremot
framkallat så mycket knot hos troende
katoliker annorstädes, särskildt i Bajern,
att han för ovanlighetens skull delvis
gett efter; 1912 lämnade han enskilda
kyrkoprovinser rätt att behålla de
afskaffade helgdagarna efter lokala
önskemål — en anordning som emellertid
ledt till ett betydande minus i den från
ultramontant håll eftersträfvade
fullakyrkliga uniformiteten äfven i kult. Pius
ifrar ock för bibelkunskap; men när han
under sin första påfvetid gynnade
spridning af utvalda stycken ur bibeln i
billiga upplagor, förde dessas läsning till
protestantiska tankar och måste raskt
utbytas mot noga kontrollerad
bibelunder-undervisning genom klerici. Pius’ bann
har i stället träffat en egendomlig
italiensk hemlig förening af grekiska och
romerska katoliker och protestanter,
»Fides et Amor», hvilken 1910 bildades
och nu sprider Nya testamentet på
italienska i vacker utstyrsel till billigaste
pris. — Ett framgångsrikt medel att höja
katolskt religiöst själfmedvetande har
Pius funnit i det högtidliga
celebrerandet af kyrkans stora minnen, allt ifrån
50-årsminnet af den obefläckade aflelsens
dogm 1904 till 1000-årsminnet af
kristendomens seger genom Konstantin,
hvilket firades öfver hela katolska världen
april—december 1913, förde omkr.
800,000 pilgrimer till Rom och inbragte
flera millioner lire till ett blifvande
segermonument.

Men dessa jubileer föra ock vår blick
till de hinder, som Pius själf reser i
vägen för den af honom ärligt och ifrigt
eftersträfvade religiösa förnyelsen. De
visa, huru han uppmuntrar
aflatsväsen-det och »kristendomen af andra
ordningen», helgon- och relikkult, Maria-dyrkan
etc. Jubileet i Rom 1904 blef
utgångspunkten för nytt uppsving i vallfarterna

till Lourdes’ grotta; pilgrimstågen dit
ha ökats från omkr. 200 år 1904 till
424 år 1911, med omkr. 123,000
badande i källans vatten och öfver 100
protokoll om helbrägdagörelser. Och
med Lourdes täflar Sacré Cæur-kyrkan i
Paris att draga pilgrimstågen; det
brinnande hjärtats kult ger Kristus på ett sinnligt
realistiskt vis åt de troende, utan att man
riskerar det protestantiska grubbel, som
studiet af Nya testamentets Kristus allt
för lätt väcker. Så mycken äkta religiös
kärna än gömmer sig i denna
vallfartskristendom med dess madonna- och
relikkult, måste den dock stå hämmande
för ett sundt kristet lifs växt; hvilken
krass folklig vidskepelse som ock knyter
sig däromkring, har jag under en tids
vistelse i Frankrikes midi haft tillfälle
iakttaga. — För oss protestanter ter sig
dock all denna katolska fromhet
om-väfvande aflaten som det för personlig
religiositet farligaste, med dess
kvantitativa värdering af andliga faktorer. Och
aflaten har under Pius X mer än
någonsin genomsyrat katolicismen; ett typiskt
exempel gaf den stora jubelaflaten för
både lefvande och döda vid det
nyssnämnda Konstantin-jubileet 1913; en
obetydligare men nog så belysande
detalj var Pius’ förordning 1909, att den
som from kysser en biskops ring, har
50 dagars aflat. — I detta sammanhang
må till sist pekas på, huru jubileerna
också ge förnyad anledning till prisande
af den äktkatolska sedlighetsuppfattning,
som har sitt centrala uttryck i celibatet.
För detta ifrar Pius X i brinnande
nitälskan; och det är otvifvelaktigt en
anordning, utan hvilken hela det
ultramontana kyrkosystemet och väl den
historiska katolicismen själf skulle falla
i spillror; eller för att blott taga ett yttre
konkret exempel: hur skulle katolska
kyrkan kunnat rida ut stormarna i
Frankrike och Portugal utan ett ogift präster-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free