Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Hans Sachs. Af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS SACHS
45 I
TITELBLAD TILL EN DIALOG. I 556.
Mein Frau ist mein Paradies leuer,
dabei mein täglich Fegfeuer.
Sie ist mein Tugend und mein Laster,
Sie ist mein Wund und auch mein Pflaster.
Sie ist mein Herzens Aufenthalt
und raachet mich doch grau und alt.
Men för sin andra hustru har han inte
ord nog till pris, både hvad själ och kropp
beträffar; den sistnämnda besjunger han efter
att ha beskrifvit hennes marmorpanna,
rubin-mun, pärltänder med följande naiva realism:
Ein Hälslein und ’ne Kehle weiss,
darunter ich zwei Briislein preiss,
mit blauen aderlein geziert
und hin und wieder dividiert;
Ihr Bäuchlein glatt und voll und lind
Ihre Schultern wohlgebildet sind.
Die Seiten sind ihr schlank und dünn
Und g’rad’ nach allen Enden hin.
Den unga fru Barbara blef honom en
god och trogen hustru, men Hans Sachs
var också klok nog att unna henne de
fröjder, som hennes ålder kräfde. Han tog
sin unga vackra hustru med sig på
hvarjehanda förlustelser, och man fröjdade sig
i Nürnberg åt att han åter visade sig bland
människor och att han med nyvunnet
lifs-mod kunde återtaga sin verksamhet. I
känslan af att hans skämt inbringade honom
sUngunst und Hass> hade han redan för
flera år sedan en gång i en stund af
missmod velat draga sig tillbaka i »sanft
stiller Ruh», något som han dock ej gjorde
allvar af, och vid Kunigundes död anser
han all sin kraft vara slut, och om han
försöker fatta pennan, rinner poesiens flöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
